Vikten av att synas som författare

Idag, med ett större mediabrus än någonsin, är det än viktigare att synas. Min bok om hur det är att gå i konkurs har i varje enskilt fall jag fått en chans att berätta om den, visat sig få en och samma reaktion: ”wow, din bok behövs verkligen.” Det är enormt glädjande. Akademibokhandeln har den i varje hylla. Ändå vet jag att inget av det där spelar någon roll om ingen vet om att den finns.

Och finns är ett relativt begrepp. Den här bloggposten gör att boken finns lite mer. Artikeln i Sydsvenskan hjälper till. Utskick, retweets, bloggposter och min facebooksida som författare  är alla sätt att hjälpa till. Och du måste naturligtvis slå på egen trumma, annars syns eller hörs du inte. Beroende på hur brett ens nätverk är når man olika långt. Det är därför vi är ute på signering då och då, för att synas i verkligheten och bli något mer än ord på papper.

Det är också därför stora bloggare har det ganska lätt – deras stora läsekrets hjälper till att sprida. Likaså spelar det mindre roll om personen är känd för något annat. En sportstjärna eller politiker som skriver en bok får nya läsare. När Fritidsresors informationschef Lottie Knutsson skriver en bok om Tsunamin kommer den sälja mer än de många skildringar som gjorts av några av resenärerna som var med. För att hon har ett större nätverk och en större medial genomslagskraft.

Det där är kommunikationsvetenskap och en del förattare räds det, andra föraktar det. De vill bli kända för konsten. De flesta av oss som är av den nya 2000-talsgenerationen, vi förhåller oss nog bara till det. Neutralt, som en slags naturlag. Det är på ett visst sätt. Och en annan del av samma naturlag är att det är alltid bättre när andra slår på trumman åt en. Därför är retweets, delande av poster och inte minst goda recensioner, som den jag fick av ordföranden i Egenutgivarna, Hans Hirschi, oerhört viktiga.

Allra viktigast kanske medial uppmärksamhet är. När tidningarna skriver blir det på riktigt på något sätt. Jag fick förmånen att synas i HD och i Sydsvenskan precis innan min debut, och har även figurerat i Platsjournalen (tryckt tidning enbart) och på Västra Götalandsregionens blogg för företagare, Genväg.nu. Tillsammans med förlaget fortsätter mediabearbetningen.

För mig är boken inte ändhållplatsen i att prata om konkurs. Det finns mycket annat vi borde göra rörande konkurs. Jag har pratat med Almi, Vinnova och flera andra aktörer som jobbar med innovation och nyföretagande. Alla säger de samma sak. ”Detta borde vi prata mer om.” Men deras uppdrag innefattar inte det. De ska bara starta nytt, bygga upp. Därför vet jag att det är en resa att försöka få Sverige att prata mer om det svåra med entreprenörskapet.

Därför är möjligheten att nå ut så oändligt viktigt, och varje gång du som läser delar eller länkar in saker jag skriver, hjälper du mig föra ut budskapet om entreprenörskapets baksida så att vi kan våga lyfta debatten. Och detsamma gäller för andra författare och skribenter. Vi är ingenting utan våra läsare och våra ambassadörer, inte i dagens mediabrus.