Spel hotar inte lärande

[Tillsammans med Erik Einarsson: inskickat 25 februari till Nyheter24, publicerad.]

Tomas Tobé (M) vill skapa en ny skolpolitik. Han tar avstamp i elevers tv-spelande och det han menar är negativt inflytande på resultaten i skolan. Han har vänt på begreppen. Bättre resultat handlar inte om mindre tv-spelande hos elever. Snarare borde Tobé ta ansvar för att fler skolor får rätt möjligheter att skapa spännande och dynamiska lärmiljöer och kanske våga inspireras av datorspelsdynamik. 

Vi vänder oss kraftigt emot Tobés problembeskrivning när han vill ”förändra attityden kring [tv-spelande]” i samråd med föräldrarna. Idag spenderar mer än hälften av Sveriges befolkning regelbundet tid på nätet från 2,3 års ålder. Att tro att en elev på högstadiet, med tio års spelande och upplevelsedriven inlärning via Internet i allt från engelskkunskaper till gruppdynamik och samarbetsträning helt plötsligt ska sluta och ta till sig ett icke-stimulerande ensidigt informationsflöde är ungefär som att återinföra 14-tums svartvita tv-apparater i alla svenska hem och tro att det skulle skapa fler tv-tittare för att upplevelsen var mer genuin.

Det innebär inte att man bara kan spela spel för att lära sig. Men att tro att TV-spelandet är roten till dåliga betyg påminner om när hårdrocken kom, och innan den Beatles. Argumenten höll inte då, och de håller inte nu. En elevs lärande styrs i första hand av relationen till läraren och dennes förmåga att engagera, aktivera och skapa en god lärandemiljö för eleven. Då kommer inte läxorna krocka med datorspelandet på samma sätt. 

Ja, Sverige står inför en stor utmaning i skolan. Tillgången på fri information överallt utmanar lärarrollen. Men Alliansen har monterat ner den svenska skolan och förringat inte bara lärarrollen utan försämrat förutsättningarna för skolan i stort. Kuratorer, skoladministratörer, vaktmästare och andra yrkesgrupper blir allt sällsyntare. Läraren får istället för sin specialistroll som pedagog allt oftare se sig som administratör, snarare än den som undervisar. Läraryrket har fått sämre status och allt färre timmar spenderas i direktkontakt med elever. Samtidigt finns färre vuxna i elevernas skolmiljö med tuffare klimat som följd.

Där har du problemet Tomas Tobé. Sverige behöver en skolpolitik som inte använder skolan som ett slagträ i röstfisket. Piratpartiet ser framför sig en skola som utgår från elevernas behov att bli fullt rustade framtidsmedborgare med respekt för den teknologiska förändring vi är mitt uppe i. Låt lärarkåren sköta sitt jobb, det jobb de är experter på. Se till att ekosystemet runt dem fungerar. Vårt ansvar som politiker är att se till att skolan har rätt förutsättningar, rätt kompetenser och inte minst, rätt resurser. 

Piratpartiets breddningsprogram är som störst på skolans område och är det en utmaning du vill ha, så har du en här: Du har utmanat Vänsterpartiet på skoldebatt runtom i landet. Nu utmanar vi Moderaterna. Vågar ni ställa upp på skoldebatt mot Piratpartiet? 

[edit: Tobé har sedan artikeln skrevs gjort en pudel i frågan]

Elever har rätt till trygghet utan kameror

[insänd till HD den 23 februari 2014, ej publicerad]

I helgens HD kunde man läsa om Tågaborgsskolan där nya säkerhetsrum ska installeras för att hindra nattliga stölder av elevdatorer. Dessutom installerar skolan kameror inomhus som ska övervaka eleverna under skoltid. De är inte ensamma; flera skolor i Helsingborgsområdet har kameraövervakning inomhus. Vi i Piratpartiet är som väntat emot inomhuskameror som ska filma eleverna på skoltid.

Rektorerna Chris Hansen-Sonestam på Tågaborgsskolan och Åsa Karlsson på Dalhemsskolan är eniga – de tycker egentligen inte om att behöva kameraövervaka eleverna. All heder åt rektorerna. Det ska inte vara lättvindigt när kameror ska övervaka minderåriga.

Brottsförebyggande Rådet konstaterar också att inomhuskameror inte avskräcker inbrotten, som i regel begås av erfarna kriminella. Då är skyddsrummen effektivare. Så varför är det viktigt att övervaka eleverna med kameror? Och hur länge sparas filmerna? Av vem? Har alla föräldrar fått information om att barnen övervakas? Och hur gör man med elever som har skyddad identitet? Det finns alltid många frågor när det gäller kameraövervakning.

Det finns en enkel och betydligt hederligare metod som jag är säker inte skulle ge rektorerna en dålig känsla i magen. Med bättre säkerhet och kraft att förebygga skadegörelse helt, inte bara ge möjligheter att hitta skyldiga. Metoden är enkel. Budget, kallas den. Om skolorna hade haft resurser nog att ha tillräckligt med personal hade problemen varit färre. Och inga kameror hade behövts.

Kontakten mellan lärare och elev är den viktigaste faktorn för en bra undervisning. Och vuxna förebilder i skolan skapar trygghet. Och tryggheten är rektors ansvar. Då blir kameraövervakning av eleverna inte bara ett integritetsbrott mot eleverna, utan ett fattigmanssubstitut för att skapa trygghet.

Helsingborg har en kraftfull och bra ambition för både skola och teknik. Gott så. Men tekniken får inte bli ett incitament att skära i budgeten så att rektorerna måste ta till kameraövervakning de egentligen inte vill ha för att skapa trygghet för eleverna. Ansvaret vilar på politikerna som ska se till att skolorna har rätt resurser. Men det är rektorerna och i förlängningen lärarna som ska leva med budgeten och förväntas leverera oavsett hur budgeten ser ut.

Så när politikerna tar den fega vägen ut lämnar man problemet i knäet på skolorna och på rektorer som tvingas använda kameror som man egentligen inte är särskilt positiv till. Det är politisk feghet. Eller okunskap.

Vi i Piratpartiet tror på en skola i världsklass för Helsingborg. Men vi vill se en skola med större resurser, där tekniken är ett stöd i undervisningen, inte i övervakningen av eleverna.

Decentralisering av kunskap är mognad, inte ett ras

Historieprofessorn Arne Jarrick skriver i sin artikel i DN Debatt (lördag 19/12) att ett expertsamhälle som vårt fritar de flesta från att äga kunskap och gör att samhällsprojektet inte blir gemensamt. Det är en märklig positionering av en professor i historia.

När Gutenberg tryckte upp böcker skakades dåtidens kunskapsmonopol också i sina grundvalar. Likaledes blev det problem när böcker kom till universiteten på 1800-talet. Henrik Brändén, blivande partisekreterare för Piratpartiet, skriver om det här i sin blogg (http://henrikb2.wordpress.com/2013/12/16/billiga-bocker-hot-eller-utmaning-for-universiteten-i-borjan-av-1800-talet/) och påvisar att rädslan att få kunskapsmonopolet utmanat kan ge starka reaktioner. I alla tider har decentralisering av kunskap mött motstånd med motiveringen att kunskap måste vara speciell och exklusiv.

Men jag tror att de flesta av oss uppskattar att Gutenberg började trycka böcker, så att fler kunde läsa och att vi fick en mångfald av idéer och diskurs. Jarrick skulle bli förvånad hur snabbt och effektivt ett kollektiv av undrande elever med rätt tekniktillgång kan skaffa fram djuplodande kunskap och insikt i ett ämne.

Förr var kunskap begränsad, svårförståelig och krävde stor expertis. Nu använder hälften av Sveriges befolkning internet innan de fyllt tre enligt undersökningen Svenskarna och Internet (http://www.internetstatistik.se/rapporter/svenskarna-och-internet-2013/).

Och jag kan lugna Jarrick med att dagens unga inte tänker överge samhällsprojektet. De kommer, i likhet med ungdomar i alla tider, förändra det och definiera om det, så att det bättre passar den värld de kallar sin. I en värld där (nästan) all kunskap är tillgänglig lutar tornet i Pisa och Pisaundersökningen allt mer. Många västländer tar sig an utmaningar som kreativitet, entreprenöriella lärformer, källkritisk analys, att lära sig lära och andra nyckelkompetenser som till exempel definierats av EU som viktiga för det livslånga lärandet (http://europa.eu/legislation_summaries/education_training_youth/lifelong_learning/c11090_en.htm). Detta fokus på kvalitativa snarare än kvantitativa lärmiljöer, gör att PISA-testet skevar allt mer för varje år.

Inom Piratpartiet välkomnar vi denna förändring. Och vi vill att lärarna som skuffats åt sidan åter ska få sin rätta status som viktiga samhällsbyggare istället för kunskapsadministratörer. Det är lärarna, bibliotekarierna och studie- och yrkesvägledarna som tillsammans guidar morgondagens elevers i deras samhällsbygge.

Utan deras viktiga insats riskerar vi det sönderfall Jarrick varnar för, eftersom ett öppet lärande kräver guidning, stöd, ledarskap och engagemang. För tillgång till teknik och information är inte samma sak som att informationen blir till kunskap. Här ser vi att elever från akademikerhem fortfarande får bättre betyg än elever från hem med mindre stöd i studierna. Att sätta information i en kunskapskontext är nödvändigt. Därför är lärarens roll viktigare än den någonsin varit tidigare.

Piratpartiet tror på ett samhälle där kunskapen är fri, där lärandet sker hela tiden och där skolan är en träningsarena för framtida innovation, idéutbyte och diskurs. Vi tror att lärande är en riktning, inte en lista av kunskap att bocka av. Och vi tror att varje elev har rätt att äga sitt eget lärande. Om vi ska börja titta på skolans framtid ska vi titta på dess innehåll och dess människor, inte dess strukturer, processer och provresultat.