Aleppo och språket

Ni som följer mig på Facebook vet att jag skrivit en del om kampen för Syrien. Det är bara ett av många krig, men det som skiljer det från till exempel kampen i Irak, är att konflikten i Syrien inte handlar särskilt mycket om IS. Det är å andra sidan en soppa. Ett brokigt konglomerat av rebeller, från moderata demokrater med rötterna i universiteten och intelligentian, till die-hard islamistiska fundamentalister står på en sida. Bredvid, men inte tillsammans med dem, står kurdernas vältränade armé, backade av USA. Turkiet är med på ett hörn men stöttar absolut inte kurderna utan slåss lika mycket mot dem. Följaktligen är Turkiet populärt bland rebellerna men inte USA (I likhet med resten av mellanöstern är USA sällan populärt). På andra sidan slåss Assads regeringstrupper understödda av ryskt flygvapen. Med stöd av det har nu en av mellanösterns vackraste städer, känd som ett kulturcentrum, bombats till i princip aska. Den förstörelsen har knappt synts av

Så vad har det med språk att göra? Vi har lärt känna en familj från Aleppo. Min fru har jobbat med öppna förskolan här och dit kom en dag några barn. Vi lärde känna familjen och deras öde från Aleppo, engagerade oss i deras liv, upplätt en del trädgård till att odla grönsaker och slogs för dem när Sverige ville göra ett Dublinärende av dem eftersom det skulle ledas till att de hamnade i läger i Turkiet. Nu för en vecka sen kom beskedet – de får stanna i Sverige.

Med anledning av detta hade vi en fest, en härlig grillfest mitt i vintern. Det var grillad kibbeh (färsbollar med bulgur och valnöt), yoghurtmarinerad kyckling och grillat nötkött. Allt serverat med bröd, tabbouleh och baba ganoush.

Men så satte vi oss i biblioteket och rökte en festcigarr. Och pratade, trots att han inte kan svenska eller engelska och jag inte talar arabiska.

Vi lyckades med bara lite Google Translate att föra diskussioner om det mesta. Jag slog upp enstaka ord som telefonen fick ljuda upp, sedan använde vi minspel och räknade på fingrarna för att ”prata” med varandra. På så sätt hann vi avhandla världspolitiken, investeringar, huspriser, resan hit och hur det gick att ta barnen över havet, hur svårt det var att tala med de som är kvar därnere, planer för framtiden med boende och jobb, entreprenörskap.

Språk är mycket mer än ord. Känslor, gester och tonfall säger mer än orden i sig. Och förutom en givande konversation igår, tog jag med mig kunskapen att den som skriver måste inte bara kunna göra trovärdig dialog, utan också gestalta kroppspråket och känslan i dialogen. Det ordlösa i samtalet måste också hamna på pappret, för en framgångsrik författare.