Att ge ut en bok

Jag ska ge ut en bok. Inte min egen, även om det säkert också kommer ske förr eller senare – det är ju trots allt vanligt bland aspirerande författare att skriva böcker och trycka upp dem på egen bekostnad om de inte faller något etablerat förlag på läppen.

Fast nu är det just det jag gjort, startat förlagsverksamhet. I blygsam och liten skala och bara för en enda bok, men det här är ett projekt där jag enbart varit förläggare och inte skrivit en rad själv. Nåja, förutom förordet till boken, som sig bör när man ger ute en antologi.

Jag blev oerhört imponerad av produktionen som Anders på Whip Media gjorde när han gav ut novellsamlingen Steampunksagor, som innehåller min skönlitterära debut, novellen Céleste. Finns även som ljudbok för övrigt. Jag kontaktade därför Anders och föreslog att vi skulle göra nästa antologiprojekt ihop och han accepterade glatt.

Och till julhandeln kommer På denna grund, en tjock, spännande novellsamling med 22 skräckberättelser, nästan en hel julkalender med ondska och ond, bråd död. Vi fick enorm respons på vår novelltävling med betydligt fler bidrag än vi räknat med. Vi anlitade en jury med både bokhandlare, förläggare och redaktörer och har under hela produktionen omgett oss med ett professionellt team, inklusive Marthina på Ophelia Publishing som sköter marknadsföringen.

Anders sköter det praktiska kring boktrycket, produktionen, och jag har skött så att säga det litterära innehållet, förläggandet. Det har varit ett smidigt samarbete med en ständigt positiv ton och nu ser vi framåt mot en lansering av På denna grund. Novellantologier är knepiga, de blir nämligen sällan storsäljare. Ändå tror vi att skräck är en genre som lämpar sig väl för novellsamling, och vi ser också att hösten varit fylld med spännande skräckreleaser som Ajvide Lindkvists Rörelsen och Jens Daniel Burmans debutroman Huset.

Det ska bli otroligt roligt att kunna summera skrivandet efter två år i ”branschen” med två fackromaner, en skönlitterär debut och ett förlag med en utgiven bok. Ett bra första kapitel i författarkarriären, helt enkelt.

Att flytta för att skriva

De flesta av mina vänner vet att jag börjat skriva. Alla kanske inte har förstått att det inte bara handlar om en hobby, utan ett livsval. Jag lämnar på många sätt min renodlade IT-karriär bakom mig vad gäller webbprojekt och appar, som sedan 1999 varit en del av min identitet. Nu siktar jag på att ersätta den med en andra karriär i livet, en karriär som ska bygga på kreativitet. Det är svårt, nästan omöjligt, att leva på ett författarskap. Pengarna man tjänar per såld bok är minimala och kan möjligen ge en vinst om man säljer bra och blundar för de många hundratals timmar som det tar att skriva och redigera.

Men det spelar ingen roll. Jag har gjort min karriär, varit på de där lyxresorna i karriären till Rio och Dubai. Jag har stått på scen och lanserat produkter inför tusentals åskådare och jag har startat och drivit bolag både mer eller mindre framgångsrikt. Nu fokuserar jag på en enklare konsultverksamhet som ger bröd och smör på bordet, och kryddar med att skapa berättelser och historier. Jag kommer blanda facklitteratur (som kan vävas in i mitt konsultarbete) med skönlitteratur (som är för mitt eget hjärtas skull) och försöka hitta min egen röst i skrivandet.

När jag väl hade fattat det beslutet, blev konsekvenserna många. Med vetskapen om att författare inte är ett högavlönat yrke, vill jag verkligen bo kvar i det fantastiska huset i Helsingborg? Kan jag? Hur mycket måste jag jobba om fem år, tio år, för att fortsätta upprätthålla sekelskiftesvillan? Det var inte ett enkelt beslut, men ett naturligt. Och jag har aldrig varit rädd för svåra beslut, bara målet står klart.

Så därför flyttar vi hit, till huset på bilden, som ligger i en liten ort mellan två små kommuner i norra Småland. Där bor en av mina absolut bästa vänner, och där kan jag skriva. Jag kan redan från nästa år avsätta mer av min tid till skrivande. Frun får närmre till sin familj, och vår son får växa upp i en grönare miljö. Det var ett stort val och ett val som krävde att vi lämnade lite. Men samtidigt var det ett lätt val, när målet att få en kreativ karriär stod klart.

Så snart, om bara några veckor, blir jag inflyttad smålänning.

Den första riktiga bokmässan

Böcker Flintberg köpte på bokmässan

Bokmässan är alltid så mycket mer än böcker. Det handlar om releaser, om möten och framförallt om en massa magiska människor i form av läsare, författare, förläggare och annat finfolk, som delar kärleken till det skrivna ordet. Någonstans i allt det där for hela bokmässan förbi – och tänka sig att jag innan funderat lite på hur man egentligen skulle fylla alla dagarna. Men när jag nu blickar tillbaka blev det en rätt rolig bokmässa – se här:

Torsdagen var fylld med möten och föreläsningar – allra roligast var kanske att få sitta på poddscenen och starta Konkurspodden, som efter redigering kommer läggas upp här på bloggen också. En poddcast om småföretagarens vardagsutmaningar. Jag lyckades dessutom få chansen att bistå en vän som stod i begrepp att genomföra en stor affär i branschen och så hann jag med att sent på kvällen ta på förläggarhatten och utannonsera de vinnande bidragen i novelltävlingen för förlaget jag och en vän startat, Popup Publishing. En fullspäckad dag helt enkelt, så när jag stöp ner i den bekväma hotellsängen var jag helt slut.

Fredagen inleddes med föreläsning för SKLs räkning på Världskulturmuseet. Man hade laddat för många gäster men förmodligen var det lite för tidigt och lite för långt från själva mässområdet. Nåja, det blev ett glas bubbel i alla fall och väldigt trevliga möten. Resten av dagen passade jag på att träffa folk, inklusive den kloka och intressanta Mattias Bjärnemalm, som arbetar i Bryssel med internetpolicy. Jag shoppade också böckerna på bilden. På kvällen var det skönlitterär premiär för mig. Visserligen ”bara” med en novell, ”Céleste”, men ändå. I samlingen Steampunksagor återfinns den med femton andra författare och på fredagkvällen samlades i stort sett de flesta av oss på Steampunk Bar i Göteborg, en alldeles fantastisk upplevelse. Tematiken låg tung över mässingshandtag, provrörsdrinkar och uppklädd personal, och det blev en riktigt lyckad kväll. Och jag var smart nog att inte gå vidare efteråt utan gick direkt till hotellrummet för sömn.

Lördagen – en härlig dag där jag kunde ta sovmorgon, strosa lite fritt på mässan, heja lite på fler människor och ha spännande samtal, bland annat med en av grundarna till Bokfabriken, och med en småländsk förläggare. Kvällen bjöd på Hoi Förlags förlagsmiddag som avhölls i pampiga Valands festvåning. Episkt arrangerat av ”min” förläggare Alexandra Nedstam.

Jag återvände för e-sport och lite relax på rummet innan jag på söndagen rullade hemåt, fylld av intryck och lite traumatiserad, som man ju blir när man levt i en bubbla i några dagar. Jag hade precis hunnit hem när nyheten jag väntat på kom – Alexandra kunde i livesändning på poddcastscenen tillkännage att hon köpt Vertigo Förlag. Stort!

Konkurspodden blir nystarten

Ni som följt min vanliga blogg har noterat att den senaste posten var i april efter ett dödsfall i familjen som satte tonen för hela sommaren. Men nu är det dags för bokmässa och ett nytt författarår. Då passar jag på att lansera min första podcast – Konkurspodden.

Podden handlar om småföretagarens vardag. Jag delar med mig av tips och tricks från min tid som företagare och bjuder in spännande gäster för att prata om olika ämnen. Temat varierar men kommer kretsa kring utmaningar och svårigheter som vardagsentreprenörer kan råka ut för – allt det där som vi har så svårt att prata om ibland. Det pinsamma, det jobbiga och det som gör att företagandet ibland kan kännas väldigt ensamt.

Du kan hitta poddcasten på de vanligaste publiceringskanalerna, men hittar också direkta länkar till rss-feeds här till höger. Varmt välkommen!

Sorg och begravning

Idag begraver vi min styvfar. Under tjugosex år var han och min mamma gifta.  De träffades kort efter hon och min egen pappa separerat.  Jag var redan femton-sexton när det hände och hade bra kontakt med min egen pappa så den nya mannen i mammas liv blev aldrig min ‘pappa’.

Men även jag kunde se att han var bra för mamma.  Lugn och trygg.  Under de tidiga åren tillsammans reste de ofta.  I köket sitter ännu en inramad meny från en restaurang i Rom som de besökt.

Han var spännande också. Berest och hade jobbat i Saudi. De skaffade hus, gifte sig och blev en självklarhet i mitt liv.

En händig hantverkare med fötterna på jorden. Alltid nära till ett leende och ständigt redo att ställa upp för den som behövde hjälp. En lugn  och trygg kraft.

Även om glöden fallet lite över åren mellan honom och mamma, särskilt sedan de sålt huset, var jag glad att jag aldrig behövde oroa mig för henne, så länge hon hade honom.

Men ingen av oss anade att han förmodligen i många år kämpat mot återkommande depressiva perioder. Intermittenta attacker där mörkret jagade honom. Han, likt många män i sin generation,  pratade aldrig om känslor.  Faktum är att han sällan pratade om sig själv alls. Kanske var det en självutplånande gest, kan man tänka, såhär i efterhand.

Varför får vi aldrig veta, men kvällen den sjunde maj förberedde han noga sin död och gick mörkret till mötes med bilen fulltankad, disken diskad och vattnet avstängt i sommarstugan. Klotgrillen släpades in i det lilla, lilla sovrummet och röken kvävde honom till döds.

Han är borta nu. Den trygga klippan var full av sprickor och ingen av oss såg det. Idag tar vi vårt farväl. Och världen har förlorat en man som var oerhört älskad men själv bara såg mörker och ensamhet.

Jag kommer nog i text framöver bearbeta det här på många sätt. Självmord sökte sig in i min novell utan att jag planerade det.  Jag tror att karaktärer med dolt mörker kommer dyka upp, och annat. Vi hanterar döden olika. Idag ska jag böra både min egen och förhoppningsvis min käraste mammas.

Att jobba med upphandlingar

Det har kanske undgått några av er att min andra bok släpptes i början av april. Upphandla rätt och lätt är en nybörjarbok för den som kommer i kontakt med offentlig upphandling och är beställare. Den är ovanlig på så sätt, för det enda lättlästa som finns är riktat mot leverantörer och hur de lättare vinner upphandlingar.

Min bok, utgiven på Komlitt förlag, tittar på den andra sidan och alla de regler som man har att förhålla sig till. Jag försöker på ett realistiskt sätt ge handfasta råd som inte drunknar i lagtext. Det finns gott om sådan litteratur om man verkligen vill fördjupa sig i rättsfall, praxis och undantag i den komplexa lagstiftningen. Jag har istället fokuserat på de vanligaste fallen, de vanligaste fällorna och konkreta råd kopplat till hur en offentlig organisation fungerar.

Jag har haft förmånen att få jobba med kommunal verksamhet i snart ett årtionde. Jag har också varit leverantör från tid till annan och har därför sett båda sidor av myntet. Min styrka i mitt ”vanliga” jobb som konsult, är att sätta mig in i organisationens egna förutsättningar och ta ett perspektiv inifrån. Precis så är Upphandla rätt och lätt skriven.

Upphandling är inte farligt. Det är krångligt och lite bökigt, men det finns tydliga regler att följa. Gör du det, så behöver du inte oroa dig om det skramlas lite i kulisserna från besvikna företag som inte vunnit. Om du vet vad du vill ha och kan formulera det enligt regelverket, kan du få en riktigt framgångsrik upphandling.

Jag hoppas att boken primärt ska läsas av de som inte jobbar med upphandling som yrke, utan snarare av projektledare, administratörer och andra tjänstemän som kommer i kontakt med upphandling som en nödvändig del av jobbet. Jag hoppas min bok ska vara lätt nog att svälja enkelt – men innehållsrik nog att vara ett handfast stöd.

Upphandling är spännande, det är ett pussel av regler och krav, och att försöka förutsäga hur andra tolkar det man skrivit. Spännande, givande och klurigt ibland. Kommentera gärna på min författarsida om ni har egna erfarenheter av upphandlingar

Författaranda i Gamla Stan

Det är en tidig morgon. Jag hör någon med en lastbil. Metallvagnar över kullersten. Tidiga leveranser eller sophämtning av något slag. Jag tittar ut och har gränden några meter åt varje håll, ett mikroskopiskt torg nedanför. Jag är på ett litet hotell, undangömt i Gamla Stan för mitt vanliga arbetes skull.

Ändå kan jag inte låta bli att tänka på att det här är en fantastisk miljö att skriva i. Jag skulle kunna sitta här, till och med på rummet, och bara snegla ner i gränderna och skriva stora verk. Så drömmer alla vi som när författardrömmen förstås. Men det är något med den gamla miljön som är lockande. Fiken, restaurangerna och mötesplatserna avlöser varandra här och kryddas bara med några doser av turistfällor i svenskt format. Allt är nära från Gamla Stan.

Just nu filar jag faktiskt på det som kan komma att bli min första skönlitterära produktion, en lätt steampunkinspirerad novell. Vi får se om den håller måttet när juryn ska bedöma om några veckor. Det är i vart fall spännande och känns roligt efter att ha skrivit två fackböcker som ”Kraschen” och ”Upphandla rätt och lätt”. Sommaren blir skönlitterär, det är helt klart.

Och snart, alldeles snart, kan jag presentera den där nyheten jag gått och burit på ett tag, för nu är det klart och väntar bara på ett startskott. Det är mycket kvar som ska ske i maj.

(Bilden är CC-BY-SA Jürgen Hofstadt)

Veckan när misslyckande kom till radion

Det har varit en oerhört händelserik vecka. Först fick jag positivt besked från ett projekt jag haft länge och det kommer ge mig en ny roll där jag kan prata om entreprenörskapets baksidor. Samtidigt har jag nu fyra olika projekt kopplade till upphandlingsfrågor, som ju är temat för min andra bok.

Jag var i måndags på Internationella Handelshögskolan i Jönköping och föreläste för entreprenörsstudenter. Jag blev också bokad på Dagens industris gasellgala och på ett stort event om misslyckande i företagsvärlden i Malmö i maj.

Men största nyheten i veckan utifrån författarskapet är ändå att jag fick förmånen att vara med i Sveriges Radio, i popkulturprogrammet PP3. I onsdags var jag med i radion ungefär halvvägs in. Om du missade att lyssna kan du hitta en länk här för att lyssna. I klippet utan musik kan du hoppas till 30 minuter så kommer jag in precis efter heltimmesavbrottet.

Jag har alltså nu två böcker ute: Kraschen – om entreprenörskapets baksida, som gett mig mer gehör än jag trodde var möjligt. Och helt ny från tryckeriet är Upphandla rätt och lätt på Komlitt förlag, som handlar om upphandlingsfrågor. Det är två starka titlar inom fackboksområdet och just nu ägnar jag mig skrivmässigt mer åt det skönlitterära. Det gör att jag troligen kommer ha helt olika sorters läsare som hänger med mig här i bloggen på sikt. 🙂

International Business School Jönköping

Jag fick förmånen att föreläsa på internationella entreprenörsprogrammet vid Högskolan i Jönköping som gjort sig ett namn för att prata om entreprenörskap. Det är inte första gången som studenter, när de själva tillfrågas, väljer att de vill höra mer om hur man misslyckas konstruktivt och hur man överlever smällen om det går fel. Jag tror att det är en sund ingång i entreprenörskapet att inte bara förutsätta att varje försök att bygga bolag är en automatisk framgång. Oerhört givande som vanligt att prata med studenter. Stort tack till Marcela Ramirez-Pasillas som bjöd in.

Betald produktutveckling

Ibland, i mitt arbete, får jag se olika avtal när jag gör utredningar. De innehåller matnyttig information, men ibland blir man lite mörkrädd hur vissa företag beter sig. Den här konstruktionen är ju fantastisk:

”Kostnaden för utveckling är 1350kr i timmen + moms”

följt av:

”Upphovsrätten för utvecklingen tillfaller leverantören.”

 

Smaka på den lite. Kunden betalar 1350kr i timmen och den som gör jobbet äger slutprodukten. Har vi pratat om det här med modernt entreprenörskap och kunden som en medspelare, inte en motspelare? Har vi det? Va?