Kaffemorgon

Regnet smattrar mot fönstret. Värmen från kaffekoppen i händerna. Doften av nybryggt kaffe. Det är tidig morgon, och jag känner mig inte trött längre.

Det är andra veckan i mitt nya liv, och den första riktiga veckan där skrivandet ska få ta upp nästan halva min tid. Tillsammans med allt runtikring skrivandet – sköta ett litet förlag, redigera texter, marknadsföra sig själv.

Samtidigt inskolning på förskolan igen efter att äntligen ha fått plats där vi bor. Sju minuters promenad istället för tjugo minuter i bil. Och inte ny personal varje vecka, som det var i somras. Utbildade pedagoger. Ett och samma ställe. Det är en ny regim för honom också.

Han, vars fötter trampat mot min rygg inatt när han sovit oroligt. Han, som för snart två år sen förändrade hela mitt liv.

Förändring tycks vara den enda konstanten i mitt liv. Men med åldern kommer också viljan att slippa för mycket förändring. Viljan att få ha en rutin, slippa ändra på allting alltid. Slippa flytta för tjugoandra gången i livet. Slippa bryta upp, byta, ändra. Att få landa.

Det känns i kroppen, att det tempo jag levt livet i, inte längre är hållbart. Jag brände ljuset i båda ändar tills jag var 32, sen in i väggen. Sen tillbaka och sakta arbeta sig upp till marschfart, överljudsfart. Hög hastighet, intensitet och sedan en stor explosion i konkursen som ledde upp till min första bok.

Nu sitter jag och lyssnar nöjt på regndropparna som hamrar mot fönsterblecket utanför mitt källarkontor. Dricker det varma kaffet och njuter av att ha veckan framför mig.

1 reaktion till “Kaffemorgon”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *