Författaranda i Gamla Stan

Det är en tidig morgon. Jag hör någon med en lastbil. Metallvagnar över kullersten. Tidiga leveranser eller sophämtning av något slag. Jag tittar ut och har gränden några meter åt varje håll, ett mikroskopiskt torg nedanför. Jag är på ett litet hotell, undangömt i Gamla Stan för mitt vanliga arbetes skull.

Ändå kan jag inte låta bli att tänka på att det här är en fantastisk miljö att skriva i. Jag skulle kunna sitta här, till och med på rummet, och bara snegla ner i gränderna och skriva stora verk. Så drömmer alla vi som när författardrömmen förstås. Men det är något med den gamla miljön som är lockande. Fiken, restaurangerna och mötesplatserna avlöser varandra här och kryddas bara med några doser av turistfällor i svenskt format. Allt är nära från Gamla Stan.

Just nu filar jag faktiskt på det som kan komma att bli min första skönlitterära produktion, en lätt steampunkinspirerad novell. Vi får se om den håller måttet när juryn ska bedöma om några veckor. Det är i vart fall spännande och känns roligt efter att ha skrivit två fackböcker som ”Kraschen” och ”Upphandla rätt och lätt”. Sommaren blir skönlitterär, det är helt klart.

Och snart, alldeles snart, kan jag presentera den där nyheten jag gått och burit på ett tag, för nu är det klart och väntar bara på ett startskott. Det är mycket kvar som ska ske i maj.

(Bilden är CC-BY-SA Jürgen Hofstadt)