Ideologi en midsommarmorgon

8604006688_81a54d5ab3_z En debatt på Piratpartiets hemsida sprungen ur den här debattartikeln, författad av Gustav Nipe, förbundsordförande för vårt ungdomsförbund Ung Pirat, fick mig att börja formulera en post om varför det inte alls är märkligt att Piratpartiet ser en vision om frivandring – där Sveriges gränser är öppna och välkomnande inte bara inom Schengen utan i stort.

Vår ideologi är sprungen ur tron på att Internet symboliserar en övergång till ett kunskapsbaserat samhälle. Vi tror att Internet saknar gränser, att det gör världen bättre och fredligare – om det får vara fritt och tillgängligt för alla. Därför värnar vi om upphovsrättsreform och fri delning av kunskap och information mellan människor så länge man inte försöker tjäna pengar på andras bekostnad. Därför kämpar vi för ett Internet som ska vara fritt och öppet för alla – något som är en självklarhet för många svenskar, som ovetande surfar på utan att veta om att en rad stora företag vill låsa ner Internet så att det istället fungerar som kabel-tv kanalerna, med färdiga paket med vad du kan och får surfa till.

Men nu breddas partiet. Vår syn blir en lupp, med vilken vi skärskådar resten av samhället. Och vår kärlek till ett progressivt samhälle där kunskap- och informationsfrihet  står i centrum blir till ett synsätt som exporteras till andra områden i samhället.

För mig är den ideologiska grundbulten, bortom all teknik att i in kunskapsdominerad värld där (nästan) all information är digitaliserad, är system, plattform och struktur underordnat användaren/medborgaren/individen och dennes behov, förutsättningar, önskemål och vision om att använda systemet.

Jag arbetar ju då och då som kravställare och projektledare för IT-projekt. På samma sätt som jag alltid vurmar för att en ny webbplattform ska utgå från slutanvändarens behov, inte systemadministratörens eller den som äger de kommersiella intressena i systemet, så vill jag se ett samhälle som utgår från slutanvändarens behov. All erfarenhet visar att det är detta fokus som ger bäst resultat.

Och då börjar jag ALLTID i den slutanvändargrupp som har störst behov av stöd, för att se vilka behov de har. Jag kanske inte kan tillgodose alla behov där, men en lägstanivå, som sedan får sätta tonen – med så stora möjligheter som det bara går för de som är mer avancerade att ta till sig mer och mer av systemet. Utan att lämna någon utanför.

Alltså är det för mig inte ett långt tankesteg alls mellan att kräva så öppna gränser som möjligt och vår fildelningspolitik. Fri kunskap. Fri information. Fria människor, fria att resa och bo var de vill. Buggarna i integrationssystemet får inte belasta användarna i form av papperslösa på flykt, och därför är det självklart för mig att gå till val på att papperslösa ska få omedelbar asyl, på att avhoppade elever ska få särskilt stöd, och på att alla hemlösa ska få tak över huvudet.

Samhällssystemet, strukturerna och de buggar som finns i dem, får inte gå ut över slutanvändarna. Vi i Piratpartiet är den tekniska supporten för det samhällsystem vi kallar Sverige. Vår vision är Sverige 2.0, ett framtidssamhälle där kunskap och information är fri, delad och tillgänglig för alla.

I detta finns både tekniska och mänskliga aspekter. Och vi ska aldrig rygga för vare sig de ena eller de andra. För mig är båda lika viktiga i piratideologin – förändringen av strukturerna som ger oss friare information, och förändringen av samhällssystemet som ger oss friare människor.

BILDER: Sigfrid Lundberg CC-BY-SA (2.0)

EU lagstiftar om nätneutralitet

Många undrar kanske vad Piratpartiet gör egentligen i EU. Nu när det snart är val. Här är ett konkret exempel. Vi stoppar lagstiftning som skadar konsumenter. Nedan är en väldigt, väldigt förenklad bild av problemet och här finns en artikel.

Vissa operatörer (företag som tillhandahåller internet till ditt hem eller din telefon) har tidigare slagits för att behandla internet som en slags kabel-tv, dvs att man som konsument helt enkelt ska få betala ”mer” för tillgång till vissa tjänster på nätet (youtube, netflix, spotify – allt bandbreddsintensivt), dvs att du får köpa ”paket” precis som på Canal Digital och Viasat som ger dig bra bandbredd på vissa tjänster och där det kostar mer för premiumtjänster (läs: film).

Mer vanligt dessa dagar är att företagen själva kräver att deras tjänster ska få företräde i nätet (Netflix bl.a.) framför annan trafik. Problemet med det är att det också blir möjligt för operatörer att strypa trafiken till andra tjänster, om inte företagen (eller konsumenten) betalar en extra avgift – och då är vi tillbaka på där vi var i stycket ovan: betala mer för vissa tjänster.

I lagen om nätneutralitet så finns även en pusselbit som på sikt ska avskaffa roaming HELT när du är utomlands inom EU. Bra va?

Så om du inte vet varför Piratpartiet är aktiva i EU har du ett konkret exempel. Vi ser till att internet är fritt för alla, och att du ska kunna ha det tillgängligt utan annan kostnad än den du redan betalar, var du än är i Europa.

Spårsändare i alla bilar nästa år

[inskickat till HD 5 mars 2014, ej publicerat]

Efter ett beslut i Europaparlamentet kommer alla nya bilar i unionen från och med nästa år utrustas med så kallade olyckslarm, som automatiskt ringer upp 112 när bilen är med om en olycka och som med GPS alltid vet var bilen befinner sig.

Piratpartiets EU-parlamentariker röstade emot förslaget – inte för att vi motsätter oss att snabba på utryckningar vid bilolyckor så att räddningspersonal kan utföra sitt fantastiska arbete, utan för att förslaget har flera stora problem. Det finns ett stort integritetsproblem när alla bilar i Europa utrustas med spårningssensorer, och även om syftet är att hjälpa, är regelverken kring hur informationen hanteras allt annat än tydliga. Register tenderar att läcka. Den här sortens lösningar måste därför vara extremt hårt reglerade och även Datainspektionen varnar för risker mot den personliga integriteten.

Det finns också ett stort frågetecken kring kostnadseffektivitet – här spenderas miljarder på ett system som bara kan hjälpa efter att en olycka ägt rum. Piratpartiet ser hellre att dessa pengar läggs på förebyggande aktivitet, för att se till att antalet olyckor som äger rum över huvud taget minimeras, något vi är duktiga på i Sverige och där andra länder borde kunna ta efter oss. Eller varför inte satsa motsvarande pengar på sjukvården lokalt. Hur många spårningssändare går det på en vårdplats på Helsingborgs lasarett?

Spel hotar inte lärande

[Tillsammans med Erik Einarsson: inskickat 25 februari till Nyheter24, publicerad.]

Tomas Tobé (M) vill skapa en ny skolpolitik. Han tar avstamp i elevers tv-spelande och det han menar är negativt inflytande på resultaten i skolan. Han har vänt på begreppen. Bättre resultat handlar inte om mindre tv-spelande hos elever. Snarare borde Tobé ta ansvar för att fler skolor får rätt möjligheter att skapa spännande och dynamiska lärmiljöer och kanske våga inspireras av datorspelsdynamik. 

Vi vänder oss kraftigt emot Tobés problembeskrivning när han vill ”förändra attityden kring [tv-spelande]” i samråd med föräldrarna. Idag spenderar mer än hälften av Sveriges befolkning regelbundet tid på nätet från 2,3 års ålder. Att tro att en elev på högstadiet, med tio års spelande och upplevelsedriven inlärning via Internet i allt från engelskkunskaper till gruppdynamik och samarbetsträning helt plötsligt ska sluta och ta till sig ett icke-stimulerande ensidigt informationsflöde är ungefär som att återinföra 14-tums svartvita tv-apparater i alla svenska hem och tro att det skulle skapa fler tv-tittare för att upplevelsen var mer genuin.

Det innebär inte att man bara kan spela spel för att lära sig. Men att tro att TV-spelandet är roten till dåliga betyg påminner om när hårdrocken kom, och innan den Beatles. Argumenten höll inte då, och de håller inte nu. En elevs lärande styrs i första hand av relationen till läraren och dennes förmåga att engagera, aktivera och skapa en god lärandemiljö för eleven. Då kommer inte läxorna krocka med datorspelandet på samma sätt. 

Ja, Sverige står inför en stor utmaning i skolan. Tillgången på fri information överallt utmanar lärarrollen. Men Alliansen har monterat ner den svenska skolan och förringat inte bara lärarrollen utan försämrat förutsättningarna för skolan i stort. Kuratorer, skoladministratörer, vaktmästare och andra yrkesgrupper blir allt sällsyntare. Läraren får istället för sin specialistroll som pedagog allt oftare se sig som administratör, snarare än den som undervisar. Läraryrket har fått sämre status och allt färre timmar spenderas i direktkontakt med elever. Samtidigt finns färre vuxna i elevernas skolmiljö med tuffare klimat som följd.

Där har du problemet Tomas Tobé. Sverige behöver en skolpolitik som inte använder skolan som ett slagträ i röstfisket. Piratpartiet ser framför sig en skola som utgår från elevernas behov att bli fullt rustade framtidsmedborgare med respekt för den teknologiska förändring vi är mitt uppe i. Låt lärarkåren sköta sitt jobb, det jobb de är experter på. Se till att ekosystemet runt dem fungerar. Vårt ansvar som politiker är att se till att skolan har rätt förutsättningar, rätt kompetenser och inte minst, rätt resurser. 

Piratpartiets breddningsprogram är som störst på skolans område och är det en utmaning du vill ha, så har du en här: Du har utmanat Vänsterpartiet på skoldebatt runtom i landet. Nu utmanar vi Moderaterna. Vågar ni ställa upp på skoldebatt mot Piratpartiet? 

[edit: Tobé har sedan artikeln skrevs gjort en pudel i frågan]

Elever har rätt till trygghet utan kameror

[insänd till HD den 23 februari 2014, ej publicerad]

I helgens HD kunde man läsa om Tågaborgsskolan där nya säkerhetsrum ska installeras för att hindra nattliga stölder av elevdatorer. Dessutom installerar skolan kameror inomhus som ska övervaka eleverna under skoltid. De är inte ensamma; flera skolor i Helsingborgsområdet har kameraövervakning inomhus. Vi i Piratpartiet är som väntat emot inomhuskameror som ska filma eleverna på skoltid.

Rektorerna Chris Hansen-Sonestam på Tågaborgsskolan och Åsa Karlsson på Dalhemsskolan är eniga – de tycker egentligen inte om att behöva kameraövervaka eleverna. All heder åt rektorerna. Det ska inte vara lättvindigt när kameror ska övervaka minderåriga.

Brottsförebyggande Rådet konstaterar också att inomhuskameror inte avskräcker inbrotten, som i regel begås av erfarna kriminella. Då är skyddsrummen effektivare. Så varför är det viktigt att övervaka eleverna med kameror? Och hur länge sparas filmerna? Av vem? Har alla föräldrar fått information om att barnen övervakas? Och hur gör man med elever som har skyddad identitet? Det finns alltid många frågor när det gäller kameraövervakning.

Det finns en enkel och betydligt hederligare metod som jag är säker inte skulle ge rektorerna en dålig känsla i magen. Med bättre säkerhet och kraft att förebygga skadegörelse helt, inte bara ge möjligheter att hitta skyldiga. Metoden är enkel. Budget, kallas den. Om skolorna hade haft resurser nog att ha tillräckligt med personal hade problemen varit färre. Och inga kameror hade behövts.

Kontakten mellan lärare och elev är den viktigaste faktorn för en bra undervisning. Och vuxna förebilder i skolan skapar trygghet. Och tryggheten är rektors ansvar. Då blir kameraövervakning av eleverna inte bara ett integritetsbrott mot eleverna, utan ett fattigmanssubstitut för att skapa trygghet.

Helsingborg har en kraftfull och bra ambition för både skola och teknik. Gott så. Men tekniken får inte bli ett incitament att skära i budgeten så att rektorerna måste ta till kameraövervakning de egentligen inte vill ha för att skapa trygghet för eleverna. Ansvaret vilar på politikerna som ska se till att skolorna har rätt resurser. Men det är rektorerna och i förlängningen lärarna som ska leva med budgeten och förväntas leverera oavsett hur budgeten ser ut.

Så när politikerna tar den fega vägen ut lämnar man problemet i knäet på skolorna och på rektorer som tvingas använda kameror som man egentligen inte är särskilt positiv till. Det är politisk feghet. Eller okunskap.

Vi i Piratpartiet tror på en skola i världsklass för Helsingborg. Men vi vill se en skola med större resurser, där tekniken är ett stöd i undervisningen, inte i övervakningen av eleverna.

Studenter offras i valet

[insänd till HD den 21 februari 2014, ej publicerad]
För att kunna satsa på viktiga väljargrupper kommer andra i kläm. Anders Borg tar ut valfläsket över studenterna när han meddelar att man vill sänka bidragsdelen i studiemedlet med 300 kronor i månaden.  Samtidigt höjs lånedelen med 1300 och fribeloppen för arbete höjs. Det gör att studenter kan jobba och tjäna mer. Och att Borg skrapar ihop närmre en miljard extra om året.

Det är naturligtvis bra att studenter kan jobba mer; staten ska inte sätta stora hinder för vad studenten kan tjäna. Men 14 300 i månaden kräver ungefär 120 timmars arbete i butik varje månad, eller 90 timmar per månad om studenten jobbar heltid två månader på sommaren. Utöver heltidsstudier. Det ska till en ambitiös student.

Regeringen bör inte heller se studenters möjlighet till jobb som en frisedel från sitt ansvar att skapa en god kompetensförsörjning för arbetsmarknaden. Och vilka jobb? Borg kanske borde lösa ungdomsarbetslösheten först innan han skickar ut studenter i arbetsmarknaden att lösa problemet på egen hand. Det är en enorm internationell fördel för svenska medborgare att vara välutbildad i en global marknad. Inte minst i omställningen till kunskapssamhälle där jobben blir mer kvalificerade. Men regeringen fortsätter jaga mandatperioder istället för långsiktighet.

Särskilt hårt slår förslaget mot grupper som har lång utbildning men relativt låg lön. Här hittar vi förskollärare, grundskollärare, bibliotekarier och sjuksköterskor. Det är en oacceptabel bestraffning av yrken som i andra sammanhang, när de ska rekryteras till de moderata valurnorna med jobbskatteavdrag, kallas för ”samhällsbärare”. Budskapet är enkelt: du får gärna vara samhällsbärare, du får bara inte bli det. Åtminstone inte utan att finansiera det på egen hand.

Piratpartiet anser att en god försörjning under studietiden är extremt viktig för att hålla Sverige konkurrenskraftigt på en internationell marknad, samtidigt som man möjliggör för studenterna att på sin fritid inte enbart arbeta, utan även verka kreativt. Den legendariska kreativiteten bland ungdomar och studenter är en starkt bidragande faktor till det så kallade ”svenska spelundret”, en bransch där vi är bland de bästa i världen.

Piratpartiet uppskattar åtgärder som stärker studenters ekonomi. Anders Borg hade kunnat nöja sig med att höja lånet lite mindre och lämna bidraget oförändrat. Men det är klart, då hade regeringen inte kammat hem en miljard på köpet.

Bidragsdelen är studentens lön. Man kan enkelt konstatera att en lönesänkning på 10,6% inte gått hem på en vanlig arbetsmarknad. Så stor skillnad gör 300 kronor i månaden för en student. Man kan argumentera att lånedelen också ingår i studentens ”lön”, men skillnaden mellan lån och bidrag är rekordstor efter förslaget.

Alla andra yrkesgrupper på marknaden som vill ha 74 % av lönen som lån kan räcka upp handen nu.

Decentralisering av kunskap är mognad, inte ett ras

Historieprofessorn Arne Jarrick skriver i sin artikel i DN Debatt (lördag 19/12) att ett expertsamhälle som vårt fritar de flesta från att äga kunskap och gör att samhällsprojektet inte blir gemensamt. Det är en märklig positionering av en professor i historia.

När Gutenberg tryckte upp böcker skakades dåtidens kunskapsmonopol också i sina grundvalar. Likaledes blev det problem när böcker kom till universiteten på 1800-talet. Henrik Brändén, blivande partisekreterare för Piratpartiet, skriver om det här i sin blogg (http://henrikb2.wordpress.com/2013/12/16/billiga-bocker-hot-eller-utmaning-for-universiteten-i-borjan-av-1800-talet/) och påvisar att rädslan att få kunskapsmonopolet utmanat kan ge starka reaktioner. I alla tider har decentralisering av kunskap mött motstånd med motiveringen att kunskap måste vara speciell och exklusiv.

Men jag tror att de flesta av oss uppskattar att Gutenberg började trycka böcker, så att fler kunde läsa och att vi fick en mångfald av idéer och diskurs. Jarrick skulle bli förvånad hur snabbt och effektivt ett kollektiv av undrande elever med rätt tekniktillgång kan skaffa fram djuplodande kunskap och insikt i ett ämne.

Förr var kunskap begränsad, svårförståelig och krävde stor expertis. Nu använder hälften av Sveriges befolkning internet innan de fyllt tre enligt undersökningen Svenskarna och Internet (http://www.internetstatistik.se/rapporter/svenskarna-och-internet-2013/).

Och jag kan lugna Jarrick med att dagens unga inte tänker överge samhällsprojektet. De kommer, i likhet med ungdomar i alla tider, förändra det och definiera om det, så att det bättre passar den värld de kallar sin. I en värld där (nästan) all kunskap är tillgänglig lutar tornet i Pisa och Pisaundersökningen allt mer. Många västländer tar sig an utmaningar som kreativitet, entreprenöriella lärformer, källkritisk analys, att lära sig lära och andra nyckelkompetenser som till exempel definierats av EU som viktiga för det livslånga lärandet (http://europa.eu/legislation_summaries/education_training_youth/lifelong_learning/c11090_en.htm). Detta fokus på kvalitativa snarare än kvantitativa lärmiljöer, gör att PISA-testet skevar allt mer för varje år.

Inom Piratpartiet välkomnar vi denna förändring. Och vi vill att lärarna som skuffats åt sidan åter ska få sin rätta status som viktiga samhällsbyggare istället för kunskapsadministratörer. Det är lärarna, bibliotekarierna och studie- och yrkesvägledarna som tillsammans guidar morgondagens elevers i deras samhällsbygge.

Utan deras viktiga insats riskerar vi det sönderfall Jarrick varnar för, eftersom ett öppet lärande kräver guidning, stöd, ledarskap och engagemang. För tillgång till teknik och information är inte samma sak som att informationen blir till kunskap. Här ser vi att elever från akademikerhem fortfarande får bättre betyg än elever från hem med mindre stöd i studierna. Att sätta information i en kunskapskontext är nödvändigt. Därför är lärarens roll viktigare än den någonsin varit tidigare.

Piratpartiet tror på ett samhälle där kunskapen är fri, där lärandet sker hela tiden och där skolan är en träningsarena för framtida innovation, idéutbyte och diskurs. Vi tror att lärande är en riktning, inte en lista av kunskap att bocka av. Och vi tror att varje elev har rätt att äga sitt eget lärande. Om vi ska börja titta på skolans framtid ska vi titta på dess innehåll och dess människor, inte dess strukturer, processer och provresultat.