Sorg och begravning

Idag begraver vi min styvfar. Under tjugosex år var han och min mamma gifta.  De träffades kort efter hon och min egen pappa separerat.  Jag var redan femton-sexton när det hände och hade bra kontakt med min egen pappa så den nya mannen i mammas liv blev aldrig min ‘pappa’.

Men även jag kunde se att han var bra för mamma.  Lugn och trygg.  Under de tidiga åren tillsammans reste de ofta.  I köket sitter ännu en inramad meny från en restaurang i Rom som de besökt.

Han var spännande också. Berest och hade jobbat i Saudi. De skaffade hus, gifte sig och blev en självklarhet i mitt liv.

En händig hantverkare med fötterna på jorden. Alltid nära till ett leende och ständigt redo att ställa upp för den som behövde hjälp. En lugn  och trygg kraft.

Även om glöden fallet lite över åren mellan honom och mamma, särskilt sedan de sålt huset, var jag glad att jag aldrig behövde oroa mig för henne, så länge hon hade honom.

Men ingen av oss anade att han förmodligen i många år kämpat mot återkommande depressiva perioder. Intermittenta attacker där mörkret jagade honom. Han, likt många män i sin generation,  pratade aldrig om känslor.  Faktum är att han sällan pratade om sig själv alls. Kanske var det en självutplånande gest, kan man tänka, såhär i efterhand.

Varför får vi aldrig veta, men kvällen den sjunde maj förberedde han noga sin död och gick mörkret till mötes med bilen fulltankad, disken diskad och vattnet avstängt i sommarstugan. Klotgrillen släpades in i det lilla, lilla sovrummet och röken kvävde honom till döds.

Han är borta nu. Den trygga klippan var full av sprickor och ingen av oss såg det. Idag tar vi vårt farväl. Och världen har förlorat en man som var oerhört älskad men själv bara såg mörker och ensamhet.

Jag kommer nog i text framöver bearbeta det här på många sätt. Självmord sökte sig in i min novell utan att jag planerade det.  Jag tror att karaktärer med dolt mörker kommer dyka upp, och annat. Vi hanterar döden olika. Idag ska jag böra både min egen och förhoppningsvis min käraste mammas.

Att jobba med upphandlingar

Det har kanske undgått några av er att min andra bok släpptes i början av april. Upphandla rätt och lätt är en nybörjarbok för den som kommer i kontakt med offentlig upphandling och är beställare. Den är ovanlig på så sätt, för det enda lättlästa som finns är riktat mot leverantörer och hur de lättare vinner upphandlingar.

Min bok, utgiven på Komlitt förlag, tittar på den andra sidan och alla de regler som man har att förhålla sig till. Jag försöker på ett realistiskt sätt ge handfasta råd som inte drunknar i lagtext. Det finns gott om sådan litteratur om man verkligen vill fördjupa sig i rättsfall, praxis och undantag i den komplexa lagstiftningen. Jag har istället fokuserat på de vanligaste fallen, de vanligaste fällorna och konkreta råd kopplat till hur en offentlig organisation fungerar.

Jag har haft förmånen att få jobba med kommunal verksamhet i snart ett årtionde. Jag har också varit leverantör från tid till annan och har därför sett båda sidor av myntet. Min styrka i mitt ”vanliga” jobb som konsult, är att sätta mig in i organisationens egna förutsättningar och ta ett perspektiv inifrån. Precis så är Upphandla rätt och lätt skriven.

Upphandling är inte farligt. Det är krångligt och lite bökigt, men det finns tydliga regler att följa. Gör du det, så behöver du inte oroa dig om det skramlas lite i kulisserna från besvikna företag som inte vunnit. Om du vet vad du vill ha och kan formulera det enligt regelverket, kan du få en riktigt framgångsrik upphandling.

Jag hoppas att boken primärt ska läsas av de som inte jobbar med upphandling som yrke, utan snarare av projektledare, administratörer och andra tjänstemän som kommer i kontakt med upphandling som en nödvändig del av jobbet. Jag hoppas min bok ska vara lätt nog att svälja enkelt – men innehållsrik nog att vara ett handfast stöd.

Upphandling är spännande, det är ett pussel av regler och krav, och att försöka förutsäga hur andra tolkar det man skrivit. Spännande, givande och klurigt ibland. Kommentera gärna på min författarsida om ni har egna erfarenheter av upphandlingar

Författaranda i Gamla Stan

Det är en tidig morgon. Jag hör någon med en lastbil. Metallvagnar över kullersten. Tidiga leveranser eller sophämtning av något slag. Jag tittar ut och har gränden några meter åt varje håll, ett mikroskopiskt torg nedanför. Jag är på ett litet hotell, undangömt i Gamla Stan för mitt vanliga arbetes skull.

Ändå kan jag inte låta bli att tänka på att det här är en fantastisk miljö att skriva i. Jag skulle kunna sitta här, till och med på rummet, och bara snegla ner i gränderna och skriva stora verk. Så drömmer alla vi som när författardrömmen förstås. Men det är något med den gamla miljön som är lockande. Fiken, restaurangerna och mötesplatserna avlöser varandra här och kryddas bara med några doser av turistfällor i svenskt format. Allt är nära från Gamla Stan.

Just nu filar jag faktiskt på det som kan komma att bli min första skönlitterära produktion, en lätt steampunkinspirerad novell. Vi får se om den håller måttet när juryn ska bedöma om några veckor. Det är i vart fall spännande och känns roligt efter att ha skrivit två fackböcker som ”Kraschen” och ”Upphandla rätt och lätt”. Sommaren blir skönlitterär, det är helt klart.

Och snart, alldeles snart, kan jag presentera den där nyheten jag gått och burit på ett tag, för nu är det klart och väntar bara på ett startskott. Det är mycket kvar som ska ske i maj.

(Bilden är CC-BY-SA Jürgen Hofstadt)

Veckan när misslyckande kom till radion

Det har varit en oerhört händelserik vecka. Först fick jag positivt besked från ett projekt jag haft länge och det kommer ge mig en ny roll där jag kan prata om entreprenörskapets baksidor. Samtidigt har jag nu fyra olika projekt kopplade till upphandlingsfrågor, som ju är temat för min andra bok.

Jag var i måndags på Internationella Handelshögskolan i Jönköping och föreläste för entreprenörsstudenter. Jag blev också bokad på Dagens industris gasellgala och på ett stort event om misslyckande i företagsvärlden i Malmö i maj.

Men största nyheten i veckan utifrån författarskapet är ändå att jag fick förmånen att vara med i Sveriges Radio, i popkulturprogrammet PP3. I onsdags var jag med i radion ungefär halvvägs in. Om du missade att lyssna kan du hitta en länk här för att lyssna. I klippet utan musik kan du hoppas till 30 minuter så kommer jag in precis efter heltimmesavbrottet.

Jag har alltså nu två böcker ute: Kraschen – om entreprenörskapets baksida, som gett mig mer gehör än jag trodde var möjligt. Och helt ny från tryckeriet är Upphandla rätt och lätt på Komlitt förlag, som handlar om upphandlingsfrågor. Det är två starka titlar inom fackboksområdet och just nu ägnar jag mig skrivmässigt mer åt det skönlitterära. Det gör att jag troligen kommer ha helt olika sorters läsare som hänger med mig här i bloggen på sikt. 🙂

International Business School Jönköping

Jag fick förmånen att föreläsa på internationella entreprenörsprogrammet vid Högskolan i Jönköping som gjort sig ett namn för att prata om entreprenörskap. Det är inte första gången som studenter, när de själva tillfrågas, väljer att de vill höra mer om hur man misslyckas konstruktivt och hur man överlever smällen om det går fel. Jag tror att det är en sund ingång i entreprenörskapet att inte bara förutsätta att varje försök att bygga bolag är en automatisk framgång. Oerhört givande som vanligt att prata med studenter. Stort tack till Marcela Ramirez-Pasillas som bjöd in.

Betald produktutveckling

Ibland, i mitt arbete, får jag se olika avtal när jag gör utredningar. De innehåller matnyttig information, men ibland blir man lite mörkrädd hur vissa företag beter sig. Den här konstruktionen är ju fantastisk:

”Kostnaden för utveckling är 1350kr i timmen + moms”

följt av:

”Upphovsrätten för utvecklingen tillfaller leverantören.”

 

Smaka på den lite. Kunden betalar 1350kr i timmen och den som gör jobbet äger slutprodukten. Har vi pratat om det här med modernt entreprenörskap och kunden som en medspelare, inte en motspelare? Har vi det? Va?

Dags för påverkansarbete om konkurs

När jag började skriva min bok Kraschen, var det för att själv bearbeta vad jag varit med om, och försöka lämna ett testamente till andra företagare som var i min situation. De som, likt jag själv, stod med mobilen i handen och googlade efter information om hur en konkurs fungerar.

Det är inte rimligt att Sverige helt saknar en strategi för hur vi tar hand om och återentreprenöriserar företagare som gått i konkurs. Boken var bara ett första steg. Nu drar jag igång två projekt:

  1. En grupp för konkursöverlevare, där företagare som gått i konkurs kan samtala tillsammans om erfarenheter, tips, råd och stöd från andra som varit där. Våra samlade erfarenheter kan bli ett stort stöd för andra som drabbas. Om du är intresserad av att vara med och läser det här, maila mig på bjorn@flintberg.se så kopplar jag ihop dig med gruppen.
  2. Söka medel för att genomföra en mindre studie kring de nationella kostnaderna för konkurs och tillsammans med den framlägga till regeringen ett förslag på en nationell strategi för konkurshantering och återentreprenörisering – ett naturligt led i att stärka den svenska konkurrenskraften och bärigheten i svenskt entreprenörskap.

Du är varmt välkommen att följa mig på Twitter, eller maila mig på bjorn@flintberg.se om du har erfarenheter eller vill höra av dig. Du kan även ringa på 0766-292925.

Om tre år ska det inte längre vara tystnad som möter en konkursdrabbad företagare. Det ska finnas en plan, med information och stöd.

 

Helgarbete med boken om upphandling

Som skribent försöker jag nu expandera mitt skrivande till ett helt eget affärsområde. Serien med böcker om konkurs där Kraschen är den första, är tänkt att bli två separata spännande projekt som jag jobbar på nu, samtidigt som jag försöker komma ut och prata mycket om boken.

Samtidigt skriver jag på bok nummer två, som är en guide i offentlig upphandling riktad inte mot de många företag som vill vinna upphandlingar – utan mot de många offentliga organisationer som är intresserade av att få rätt på sina upphandlingar och få lagen om offentlig upphandling att arbeta för dem och inte mot dem.

Det är en förhoppning att det här är lite av ett cross-overprojekt, en bok om upphandling som kan ge mig mer jobb som upphandlingskonsult. Jag kommer personligen stärka min konsultkapacitet i området under våren och räknar med att kunna vara en riktigt bra tillgång lagom till att boken kommer ut i sommar någon gång.

Utöver det laddar jag för en späckad bokvecka med mycket PR-arbete och en signering (Center Syd i Löddeköpinge).

Ha en fortsatt god söndag!

Att bygga momentum för boken om konkurs

Med en bakgrund där marknadsföring och försäljning ofta stått i fokus, är varje bransch en ny lärdom. Att marknadsföra sin egen bok är lite speciellt. Det är helt och hållet en produkt du skapat själv (nåja, med stort tack till redaktör och förlag) och därför blir marknadsföringen personlig. För mig och min bok Kraschen är det lite lättare eftersom ämnet i sig är så angeläget.

Jag har börjat sätta samman utkast till en projektplan för hur man skulle kunna införa strukturellt stöd till konkursdrabbade företagare. Idag finns ingenting. Och med ingenting menar jag att ingen myndighet eller organisation kontaktar den företagare som gått i konkurs för att förklara hur det fungerar. Konkursförvaltaren har på sin lott att informera företagaren om vad som gäller, men det är egentligen ett sidouppdrag från dennes egentliga syssla – att samla in och katalogisera de tillgångar som finns i konkursboet för att sedan sälja av till bästa pris.

Kort sagt – konkursförvaltaren jobbar inte med företagarens bästa för ögonen, utan för de borgenärer som har fordringar på företagarens nu avlidna verksamhet. Med det för ögonen har jag den största respekt för de empatiska och trevliga konkursförvaltare jag träffat under arbetet med boken och under min egen konkurs.

Men mer än så finns inte. Alla jag pratar med tycks vara överens om att det här är viktigt att lyfta. Ändå händer ganska lite. Därför gör jag som med boken – det som inte finns får jag försöka skapa. Jag tror det finns ett större intresse än vad man anar att prata om konkurs, och det behövs verkligen.

För att göra det krävs uthållighet, en bok är inte en lättrörlig produkt som bara rasslar iväg på hyllorna. Det krävs lite tur, bra marknadsföringsstöd från förlaget och rätt timing. Och envishet, framförallt envishet. Mycket signeringar (främst för skönlitteratur) och mycket föreläsningar (mer för facklitteratur). Varje såld bok är en vinst, om än mycket liten. Därför gäller det att skapa ett momentum för det ämne boken handlar om när det gäller facklitteratur och det är det jag håller på med nu. Särskilt viktigt just för så angelägna ämnen som konkurs, vilket potentiellt berör alla hundratusentals företagare runtom i landet, deras familjer och i slutändan alla anställda i ägarledda bolag. Det finns mycket kvar att göra.

Fast inte idag, för idag ska jag faktiskt ta ut en ledig familjedag (nåja, nästan) fram tills ikväll, då jag återfinns på Akademibokhandelns mingelkväll som jag skrivit om ett par poster ner. Imorgon fortsätter marknadsföringen.

(Bilden är CC-BY Sean MacEntee)