Min andra kreativa sida

I helgen var jag och utövade min andra kreativa sida, utanför skrivandet. Jag har sedan barnsben varit en stor nörd när det gäller spel i alla former. Då menar jag inte i första hand datorspel, även om jag spelar det med. Nej, här pratar vi om brädspel och rollspel. Spel som i grunden är avancerade versioner av sällskapsspel.

Vi pratar alltså inte riktigt Risk eller Monopol, även om de förvisso är brädspel, utan snarare varianter på dem, som är lite mer komplexa och mer givande (Monopol är för övrigt ett skitspel som2016-10-14-16-53-06 skulle belysa orättvisor när det togs fram en gång i tiden).

Det blev currywurst, träff med kändisar (i det här fallet amerikanska recensenter från The Dice Tower) och en massa spel (stapeln till vänster är större delen av mina inköp).

 

2016-10-13-16-00-54

Spel är en fantastisk och social hobby. Det finns dessutom spel för alla situationer och smaker – precis som med böcker och filmer. Vill du återgestalta det kalla krigets komplexitet i balansen mellan subtil diplomati och smygfinansierade kupper från allierade rebellrörelser? Det finns ett spel för det. Vill du känna doften av bränt gummi på några av världens racerbanor? Det finns minst ett halvdussin olika spel för det. Vill du gestalta ett barriärrev och försöka bygga upp dina organismer bättre än dina motståndare? Terraforma mars? Återuppleva ögonblick från kända TV-serier och filmer som Star Wars eller Firefly, eller känna på livet som bonde i ett fattigt 1500-tal? Allt det där kan låta sig göras med rätt sorts spel.

Det är otroligt givande och stimulerande. På min bucket list återfinns både att ge ut en egen bok (fixat), att skriva en fantasyroman (pågående) och att starta förlag (precis påbörjat), men även att ge ut ett brädspel (mycket idéarbete men i övrigt inte påbörjat). Det måste åtgärdas. Två år, ska vi säga så?

 

Kaffemorgon

Regnet smattrar mot fönstret. Värmen från kaffekoppen i händerna. Doften av nybryggt kaffe. Det är tidig morgon, och jag känner mig inte trött längre.

Det är andra veckan i mitt nya liv, och den första riktiga veckan där skrivandet ska få ta upp nästan halva min tid. Tillsammans med allt runtikring skrivandet – sköta ett litet förlag, redigera texter, marknadsföra sig själv.

Samtidigt inskolning på förskolan igen efter att äntligen ha fått plats där vi bor. Sju minuters promenad istället för tjugo minuter i bil. Och inte ny personal varje vecka, som det var i somras. Utbildade pedagoger. Ett och samma ställe. Det är en ny regim för honom också.

Han, vars fötter trampat mot min rygg inatt när han sovit oroligt. Han, som för snart två år sen förändrade hela mitt liv.

Förändring tycks vara den enda konstanten i mitt liv. Men med åldern kommer också viljan att slippa för mycket förändring. Viljan att få ha en rutin, slippa ändra på allting alltid. Slippa flytta för tjugoandra gången i livet. Slippa bryta upp, byta, ändra. Att få landa.

Det känns i kroppen, att det tempo jag levt livet i, inte längre är hållbart. Jag brände ljuset i båda ändar tills jag var 32, sen in i väggen. Sen tillbaka och sakta arbeta sig upp till marschfart, överljudsfart. Hög hastighet, intensitet och sedan en stor explosion i konkursen som ledde upp till min första bok.

Nu sitter jag och lyssnar nöjt på regndropparna som hamrar mot fönsterblecket utanför mitt källarkontor. Dricker det varma kaffet och njuter av att ha veckan framför mig.

På väg till Fårö

Väskorna är packade, mest med böcker och skrivmaterial. I år blir det en tradition – jag åker till Fårö för att skriva. Den fantastiska författaren Camilla Davidsson, nu aktuell med sin tredje bok ”Änglarna dansar i gryningen”, är också ägare till Fårögårdens Bed & Breakfast. Där anordnar hon varje år en hel veckas skrivretreat för författare. I år blir vi nog 30-40 personer som alla skriver. Några är publicerade med ett tiotal verk och i minst lika många länder – andra pillar med sitt första manus.

Från morgon till kväll får vi skriva, skriva, skriva – och prata om skrivande och om böcker. Jag har som förhoppning att jag både ska hinna skriva klart första vändan av manuset till min thriller, men också börja skriva lite på någon av de andra skönlitterära verken. På Fårö får det facklitterära vänta. Här är det skapandet, skrivandet och lärandet som står i centrum.

Passande nog fick jag nya bilen i veckan så det blir första utflykten i Oxenstierna (bilar måste ha namn). Jag hoppas att rikskanslern och jag ska finna solen på Fårö – och en kreativ vecka!

En plan för att lyckas

Ibland är det skönt att vara spontan och inte ha några måsten. Men med hösten för dörren (var det nånsin sommar på riktigt?), är det dags att planera för att komma tillbaka.

Som ni vet är det min plan att på allvar göra det kreativa till en del av mitt verkliga jobb och därför har jag gått ner i tid som konsult i höst och kommer bara jobba 50-60% ungefär med mina kunder. Resten av tiden ska gå till det kreativa – mestadels skrivande eller skrivrelaterat.

Men för att skrivandet inte bara ska bli en hobbysysselsättning måste jag sätta upp mål och delmål. Så jag gjorde en mindmap över alla åtaganden jag har utanför de rent privata med familjen. Ett ben för konsulteriet, ett ben för skrivandet, ett ben för ‘allt annat’.

Att sätta mål är en sak, men vill man nå dem måste man göra en plan. Planen måste dessutom ha mätbara delmål så att man vet att man är på rätt plats. I mitt skrivande blir det deadlines.

Sätt ett mål. Gör en plan. Hitta ett sätt att mäta. Genomför, utvärdera, och gör om. Upprepa tills du når dit du vill.

Mitt mål är att kunna leva på de kreativa näringarna (skrivande, föreläsningar, förlagsverksamhet etc) om fem år (2021-12-31) och ha samma lön som jag väljer att ta ut idag.

Mina delmål är att dels ge ut en bok om året från och med 2017. Det kräver att jag hittar ett förlag som vill ge ut mig skönlitterärt så det är ett annat delmål – hitta förlag och en agent som jag kan arbeta med.

Ett annat delmål är att innan min första delavstämning 2019-12-31, ha gett ut minst tre böcker till och ett eget brädspel. Slutligen ska jag ha minst ett verk som getts ut i ett annat land än Sverige.

Min plan för att nå målet är att lägga minst 15 timmar varje veckan på skrivandet och det kreativa.

Förresten, vet ni varför jag skriver det här i bloggen? När man talar om för andra vilka mål man har, så blir det mer verkligt. Du får någon att ansvara inför. Så påminn mig gärna när jag ska utvärdera i slutet av varje år, och se om jag nått målet.

Nu börjar det nya livet

Idag börjar mitt nya liv. Det känns lite märkligt. De kommande två veckorna är en tjuvstart på mitt liv som författare. Förra året sålde vi huset och flyttade till en liten ort i Småland, och i höst går jag ner i arbetstid för att kunna få tid att skriva mer.

Jag hade från början ambitionen att det skulle gå att göra förändringen nästan samtidigt som jag flyttade till Småland, men riktigt så enkelt var det inte. Det har tagit ett halvår, och kommer säkert ta ett till innan den nya modellen sätter sig. När jag nu de här två veckorna innan semestern jobbar primärt med mitt skrivande märker jag att jag saknar de rutiner som jag annars har i mitt vardagsarbete som konsult.

Det tog mig nästan 40 år att fundera ut och bli riktigt klok på mig själv och hitta en balans mellan det jag vill göra, det jag mäktar med och det jag borde göra. Vill. Kan. Borde. De tre bildar en slags livets venndiagram tror jag. Jag bara flyttar lite fokus från KAN till VILL.

Jag får många frågor om mitt nya livsval. Kanske undrar du också något – det är bara att ställa frågor i kommentarerna så svarar jag. Här är topp 5 av frågor jag får av vänner och bekanta:

1. Men hur klarar sig ekonomin?
Vi bytte till ett billigare boende och jag har arbetat ganska hårt som konsult i ett par år nu. Målet är att jag ska kunna jobba halvtid och ändå ha en dräglig, om än lite lägre lön än jag varit van vid, och sedan skriva på halvtid tills min kreativa karriär börjar ge inkomster.

2. Vad ska du skriva om, är du inte rädd att du inte kommer på något?
Uppenbarligen ställd av folk som inte känner mig. Jag kan komma på en  ny bokidé i minuten och efter en timme ha 60 idéer där 50 är usla eller mediokra, men där de sista 10 skulle kunna bli bra böcker. Idésprutan är det inget fel på. Mitt problem är det motsatta.

3. Hur ska du hålla fokus på ditt skrivande och se till att det inte äts upp av allt annat?
Det här är faktiskt den svåraste frågan. Jag har gjort ett schema som jag ska försöka hålla mig till för att både skriva lite nästan varje dag och samtidigt ha några dagar där jag skriver mycket. Resten får handla om disciplin.

4. Vad har du för böcker på gång?
Ganska många faktiskt. Översättning av min befintliga bok Kraschen, en skönlitterär thriller, en fantasybok, ett hemligt projekt, en facklitterär antologi – listan kan göras längre. Jag tillhör de som skriver på olika projekt samtidigt.

5. Kan man leva på att vara författare?
Inte jag och inte än. Det är en mycket liten skara förunnat. Ändå har jag via olika skrivargrupper kommit i kontakt med ett antal personer som kommit väldigt långt i sitt skrivande och fått avtal för flera länder med sina böcker. Jag hoppas att jag också ska kunna vara bland dem om några år. Det handlar om tid att skriva och att bli bättre på det som egentligen är ett hantverk.

 

Nystart för bloggen

Nu har jag installerat om hela min blogg och även om det har fört med sig en del gamla inlägg är det lite av en nystart. Förhoppningsvis kommer jag kunna blanda både gammalt och nytt, högt och lågt. Jag har tidigare försökt ha olika bloggar för olika saker, men det har alltid stupat på tiden det tar att uppdatera.

Istället blandar jag här, mellan personliga reflektioner, politiska åsikter, litterära funderingar runt mitt skrivande och allt annat jag kan tänka på.

Bilden i sidhuvudet är ett foto från trädgården och påminner mig om sommaren, en perfekt tid att vara kreativ på. Min plan är att äntligen få tid för att skriva, vilket ju var målet när vi flyttade till Småland förra året. Ett sätt att sänka livstempot. Det ser jag fram emot. Mer tid att reflektera, tänka, läsa, skriva och vara kreativ. Känner jag mig rätt innebär det inte mindre att göra – bara helt andra saker i fokus.

Inför primärvalet i South Carolina – republikanerna

Jag lyssnade på stora delar av debatten från South Carolina. Shit, vad det hettar till. Trump krigar på, men landade nog inte riktigt där han ville denna gången. Rubio försökte göra upphämtning och hade en del poänger men jag tror det blir uphill battle om han ska återhämta sig från debaklet i New Hampshire.
 
Cruz framstår som ett stort alternativ och Bush växer, som jag förutspått. Jag har ju i min senaste analys trott att Cruz aldrig kan vinna över Trump och att han kommer falla ifrån varefter striden kommer stå mellan Bush (etablissemanget) och Trump (populism). Det ser onekligen ut i alla polls som om Trump har en så stor ledning att det blir svårt att ta in den. Viktiga siffror att hålla rätt på dock:
 
Totalt antal delegater som ska välja kandidaten för RNC: 2472.
Antal delegater allokerade i Iowa (30), New Hampshire (23) och i kommande South Carolina (50)
 
Notera alltså att valet den 20e februari är viktigt och ett litmustest. Det är en stat som har många militära installationer och viktiga baser, och som traditionellt Bush-klanen varit stark i. Det är här Jeb Bush måste vinna, och det är här jag tror Trump kan få sig en liten känga om han inte är försiktig. Kanske räcker hans krigiska deklarationer för att få honom vald – kanske inte. Jag tror dock att både Rubio och Cruz får lite svårare här i denna delstaten med sina relativa juniora ställning.
 
I debatten inatt var det i vart fall Cruz, Trump och Bush som dominerade helt klart. Carson lär packa ihop efter det här, kanske Kasich håller sig genom Super tuesday. Om någon ska klara av att slå Trump, måste bortfallande kandidater framöver aktivt ge sin endorsement till andra kandidater i fältet (så att vunna delegater kan rösta på den personen). Jag tror Rubio kommer stötta Bush den dagen han packar ihop och så får vi se Rubio igen om 4 eller 8 år. (Rubio och Cruz har inte direkt varit såta vänner).
 
Senaste pollingen i SC:
  • Trump: 35%
  • Cruz 16%
  • Rubio 14%
  • Bush och Kasich 11%
  • Carson 4%
 
Antal säkrade delegater (1237 behövs för att vinna):
  • Trump: 17
  • Cruz: 11
  • Rubio: 10
  • Kasich: 5
  • Bush: 4
  • Carson: 3
 
I SC står 50 delegatröster på plats. 3 är unpledged och avslöjar inte vem de vill se förrän på den faktiska nomineringsdagen. 26 delegater delas ut proportionerligt – MEN ”26 at-large delegates are to be allocated to the presidential contender receiving the greatest number of votes in the primary statewide. [Rule 11(b)(5)]”. Det innebär att det är 21 delegater på spel baserat på antalet röster i de olika distrikten. Vinnaren i delstaten får alltså dessutom 26 extra delegatröster om jag förstått regelverket rätt i SC. Det innebär att om pollingen står sig kommer Trump ta hem 32-34 delegater till, medan Cruz bara får 3.
 
Jag gissar att Carson lämnar in efter SC och att Kasich åker hem efter Super Tuesday 1 mars (då skulle jag vilja bänka mig framför nbc eller cbs :).
 
Bush är starkast i Florida och Texas – men båda två är hemstater för Rubio respektive Cruz. Striden mellan dessa tre kommer vara det som kan avgöra till Trumps fördel. Hade jag varit Bush och Rubio hade jag dealat att vem som än åker ut först, så ska man endorsa den andra.
 
Demokraterna då? 36-32 i delegater till Sanders, men Hillary bör vinna SC. Hon är en kompetent utrikespolitiker och Sanders är svag i södern och har inte lyckats locka African-Americans alls. Med 43 röster på spel för demokraterna kommer detta kunna vara en spik i kistan.

Att ge ut en bok

Jag ska ge ut en bok. Inte min egen, även om det säkert också kommer ske förr eller senare – det är ju trots allt vanligt bland aspirerande författare att skriva böcker och trycka upp dem på egen bekostnad om de inte faller något etablerat förlag på läppen.

Fast nu är det just det jag gjort, startat förlagsverksamhet. I blygsam och liten skala och bara för en enda bok, men det här är ett projekt där jag enbart varit förläggare och inte skrivit en rad själv. Nåja, förutom förordet till boken, som sig bör när man ger ute en antologi.

Jag blev oerhört imponerad av produktionen som Anders på Whip Media gjorde när han gav ut novellsamlingen Steampunksagor, som innehåller min skönlitterära debut, novellen Céleste. Finns även som ljudbok för övrigt. Jag kontaktade därför Anders och föreslog att vi skulle göra nästa antologiprojekt ihop och han accepterade glatt.

Och till julhandeln kommer På denna grund, en tjock, spännande novellsamling med 22 skräckberättelser, nästan en hel julkalender med ondska och ond, bråd död. Vi fick enorm respons på vår novelltävling med betydligt fler bidrag än vi räknat med. Vi anlitade en jury med både bokhandlare, förläggare och redaktörer och har under hela produktionen omgett oss med ett professionellt team, inklusive Marthina på Ophelia Publishing som sköter marknadsföringen.

Anders sköter det praktiska kring boktrycket, produktionen, och jag har skött så att säga det litterära innehållet, förläggandet. Det har varit ett smidigt samarbete med en ständigt positiv ton och nu ser vi framåt mot en lansering av På denna grund. Novellantologier är knepiga, de blir nämligen sällan storsäljare. Ändå tror vi att skräck är en genre som lämpar sig väl för novellsamling, och vi ser också att hösten varit fylld med spännande skräckreleaser som Ajvide Lindkvists Rörelsen och Jens Daniel Burmans debutroman Huset.

Det ska bli otroligt roligt att kunna summera skrivandet efter två år i ”branschen” med två fackromaner, en skönlitterär debut och ett förlag med en utgiven bok. Ett bra första kapitel i författarkarriären, helt enkelt.

Att flytta för att skriva

De flesta av mina vänner vet att jag börjat skriva. Alla kanske inte har förstått att det inte bara handlar om en hobby, utan ett livsval. Jag lämnar på många sätt min renodlade IT-karriär bakom mig vad gäller webbprojekt och appar, som sedan 1999 varit en del av min identitet. Nu siktar jag på att ersätta den med en andra karriär i livet, en karriär som ska bygga på kreativitet. Det är svårt, nästan omöjligt, att leva på ett författarskap. Pengarna man tjänar per såld bok är minimala och kan möjligen ge en vinst om man säljer bra och blundar för de många hundratals timmar som det tar att skriva och redigera.

Men det spelar ingen roll. Jag har gjort min karriär, varit på de där lyxresorna i karriären till Rio och Dubai. Jag har stått på scen och lanserat produkter inför tusentals åskådare och jag har startat och drivit bolag både mer eller mindre framgångsrikt. Nu fokuserar jag på en enklare konsultverksamhet som ger bröd och smör på bordet, och kryddar med att skapa berättelser och historier. Jag kommer blanda facklitteratur (som kan vävas in i mitt konsultarbete) med skönlitteratur (som är för mitt eget hjärtas skull) och försöka hitta min egen röst i skrivandet.

När jag väl hade fattat det beslutet, blev konsekvenserna många. Med vetskapen om att författare inte är ett högavlönat yrke, vill jag verkligen bo kvar i det fantastiska huset i Helsingborg? Kan jag? Hur mycket måste jag jobba om fem år, tio år, för att fortsätta upprätthålla sekelskiftesvillan? Det var inte ett enkelt beslut, men ett naturligt. Och jag har aldrig varit rädd för svåra beslut, bara målet står klart.

Så därför flyttar vi hit, till huset på bilden, som ligger i en liten ort mellan två små kommuner i norra Småland. Där bor en av mina absolut bästa vänner, och där kan jag skriva. Jag kan redan från nästa år avsätta mer av min tid till skrivande. Frun får närmre till sin familj, och vår son får växa upp i en grönare miljö. Det var ett stort val och ett val som krävde att vi lämnade lite. Men samtidigt var det ett lätt val, när målet att få en kreativ karriär stod klart.

Så snart, om bara några veckor, blir jag inflyttad smålänning.

Den första riktiga bokmässan

Böcker Flintberg köpte på bokmässan

Bokmässan är alltid så mycket mer än böcker. Det handlar om releaser, om möten och framförallt om en massa magiska människor i form av läsare, författare, förläggare och annat finfolk, som delar kärleken till det skrivna ordet. Någonstans i allt det där for hela bokmässan förbi – och tänka sig att jag innan funderat lite på hur man egentligen skulle fylla alla dagarna. Men när jag nu blickar tillbaka blev det en rätt rolig bokmässa – se här:

Torsdagen var fylld med möten och föreläsningar – allra roligast var kanske att få sitta på poddscenen och starta Konkurspodden, som efter redigering kommer läggas upp här på bloggen också. En poddcast om småföretagarens vardagsutmaningar. Jag lyckades dessutom få chansen att bistå en vän som stod i begrepp att genomföra en stor affär i branschen och så hann jag med att sent på kvällen ta på förläggarhatten och utannonsera de vinnande bidragen i novelltävlingen för förlaget jag och en vän startat, Popup Publishing. En fullspäckad dag helt enkelt, så när jag stöp ner i den bekväma hotellsängen var jag helt slut.

Fredagen inleddes med föreläsning för SKLs räkning på Världskulturmuseet. Man hade laddat för många gäster men förmodligen var det lite för tidigt och lite för långt från själva mässområdet. Nåja, det blev ett glas bubbel i alla fall och väldigt trevliga möten. Resten av dagen passade jag på att träffa folk, inklusive den kloka och intressanta Mattias Bjärnemalm, som arbetar i Bryssel med internetpolicy. Jag shoppade också böckerna på bilden. På kvällen var det skönlitterär premiär för mig. Visserligen ”bara” med en novell, ”Céleste”, men ändå. I samlingen Steampunksagor återfinns den med femton andra författare och på fredagkvällen samlades i stort sett de flesta av oss på Steampunk Bar i Göteborg, en alldeles fantastisk upplevelse. Tematiken låg tung över mässingshandtag, provrörsdrinkar och uppklädd personal, och det blev en riktigt lyckad kväll. Och jag var smart nog att inte gå vidare efteråt utan gick direkt till hotellrummet för sömn.

Lördagen – en härlig dag där jag kunde ta sovmorgon, strosa lite fritt på mässan, heja lite på fler människor och ha spännande samtal, bland annat med en av grundarna till Bokfabriken, och med en småländsk förläggare. Kvällen bjöd på Hoi Förlags förlagsmiddag som avhölls i pampiga Valands festvåning. Episkt arrangerat av ”min” förläggare Alexandra Nedstam.

Jag återvände för e-sport och lite relax på rummet innan jag på söndagen rullade hemåt, fylld av intryck och lite traumatiserad, som man ju blir när man levt i en bubbla i några dagar. Jag hade precis hunnit hem när nyheten jag väntat på kom – Alexandra kunde i livesändning på poddcastscenen tillkännage att hon köpt Vertigo Förlag. Stort!