Att bli författare på gamla dar

Jag har en karriär som kantats av både uppgång och fall. Ingen kan beskylla mig för att gå raka spåret. Efter att jag fastnat i USA några år och läst min examen på Georgia College & State University, kom jag hem mitt i dotcom-eran och via en bekant fick jag jobb på Framtidsfabriken, som sedermera blev Framfab. Numera heter det Digitas LBi och är en skugga av sitt forna jag. Men då, då var det cowboy hela vägen. Passionerande, brinnande eldsjälar hela bunten, och vi svetsades samman till ett helt fantastiskt gäng i Malmö och Lund. Att vara ”framfabbare” har skapat band som finns kvar än idag och jag vet att vi skulle ställa upp och rekommendera varandra än idag om det skulle behövas.

Livet rullade på med spännande och annorlunda jobb som ledde mig ända fram till ledningsgruppen på Zinzino där jag arbetade som marknadschef när jag den första april 2006, kraschade i en vattenplaning. Någonstans i rehabiliteringen därifrån insåg jag att det här med att jobba för andra, det var egentligen inte för mig.

Sedan 2007 har jag varit min egen, med en kort sejour i offentlig sektor för att projektformen inte tillät mig att vara konsult. Men det var med min satsning på ett appbolag som allt skulle kulminera. Målet var att skapa något varaktigt, stort, som skulle överleva även när jag klev av och lämnade till andra smartskallar. Förhoppningsvis sälja och kamma hem några miljoner. Det var planen. Ekonomiskt oberoende för att kunna syssla med investeringar och entreprenörskap och andra spännande projekt sen, utan att tänka på intäkter. Bli fri från ekorrhjulet.

Men med konkursen i maj 2013 och den därpå ganska snart följande skilsmässan krossades sista fönstret i glashuset och jag fick inse att det behövdes en annan väg. Under hösten förra året jobbade jag enormt hårt, för att se om jag skulle ta mig tillbaka. Och det gjorde jag, men det kostade på. Jag var inte 20 längre, inte ens 30. Vid årsskiftet tog jag, som alltid, en retreat för att summera mitt år. En slags personligt bokslut. Och jag kom fram, i fantastiskt sällskap, till att jag är färdig med den där jakten.

Jag har all kapacitet i världen att köra en vända till i it-sektorn. Men jag har inte glöden till det. Jag har inte engagemanget som behövs. Jag är inte beredd att köra hårt, jobba sena nätter och testa vingarna som startup med tvåhundra timmar i månaden som standard. Inte i IT-sektorn. Jag var färdig med det operativa och helt redo att bara jobba strategiskt, med fokus på de stora frågorna.

Och jag ville se om skrivandet, en barndomsdröm, skulle kunna bli något. Så jag fortsatte hamra på min berättelse om konkurs, och efter semester på Tenerifa i januari hade manuset växt till tolv tusen ord. Då fick jag kontakt med Hoi Förlag och de accepterade idén och ville ge ut boken. Därefter är allt historia. Skrivande, skrivande, dagligt skrivande och en massa redigeringar senare med stöd av fantastiska Caroline L Jensen som redaktör och Alexandra Nedstam som förläggare, kunde jag i augusti lämna ifrån mig manuset.

Nu är boken här, och jag har redan tre andra projekt på gång, inklusive en ny fackbok, en fantasyroman och deltagande i en julkalender för barn. Jag är inte alls säker på att man kan leva på författarskap, men jag tänker baske mig försöka. Och målet är inte ett ekonomiskt oberoende utan bara en längtan efter att få hålla på med stimulerande, roliga, spännande och utmanande uppgifter som gör mig lycklig.

lycklig författare

När fan blir gammal blir han religiös säger de. Och när entreprenören blir gammal börjar han mer och mer följa sitt hjärta. Jag vet i alla fall att lyckligare än så här, har jag aldrig varit. Fru, barn, hus och hund. Jag sitter framför brasan och orden dansar fram under mina fingrars ömma beröring, och jag vet att berättelserna i mitt huvud äntligen ska få komma ut.