Hösten är skrivandets tid

Regnet attackerar rutorna våldsamt, störtande kamikazeplan mot osynliga kraftfält. Utanför, kallt, blåsigt och höst. Innanför, varmt, tända ljus och inspiration.

Hösten är skrivandets tid. Självklart är det alltid skrivtid, men hösten har ändå något särskilt med sig. De mörka morgnarna och kvällarna. I natten bor inspirationen på något vis. Där, i det okända mörkret, finns fantasins olika motpoler som vi bär fram likt offergåvor på papper – eller skärm, nuförtiden.

Att skriva är att skapa, men att skapa är att be. På något sätt, till någonting, troende eller inte, är skapandet en del av att ta fram något nytt som inte fanns innan. Vilken författare som helst kan bära vittne om den födsloprocess den första boken är.

Min första höst som skrivande på riktigt- och med det menar jag där skrivandet har fått ta plats i finrummet, bland arbetstimmarna – hoppas jag ska präglas av konstruktiva och kreativa processer.

Det har inte varit lätt den första månaden eller så. Att hitta nya rutiner är en sak, och att följa dem en helt annan. Luthers arbetsnarkomandjävul sitter ständigt på axeln och frågar om jag verkligen är tillräckligt lönsam när jag stirrar på en skärm och försöker smida bokstäver om inte teckenhastigheten närmar sig sekreterarnivå. Det är lättare att falla tillbaka på konsultjobbet och låta dagen gå. Du får aldrig dåligt samvete om du ägnat dagen åt kunders arbete. Bara ditt eget. Hur fan är man funtad egentligen, kan man undra.

Är det därför de är så arga, regndropparna som mosar sig mot glasrutan i det som tidigare var en garagedörr och nu är mitt kontorsfönster? För att jag inte respekterar kreativiteten tillräckligt?

Jag hade en fantastisk bokmässa. Lugn, smart och avslappnad. Jag fick tillfälle att prata med min skrivcoach Leffe Grimwalker (aktuell i dagarna med nya Storytel Original-berättelsen ”I krig och kärlek”) och fick ovärderliga tips på hur jag ska hitta rätt i djungeln av tankar och prioriteringar. Och jag fick sitta ner och vara kreativ med superagenten Marthina Elmqvist som nyligen släppt sin nya PR-handbok ”Läs mig! En kreativ PR-handbok” på Calidris förlag.

Massor av projekt, idéer och tankar. Och massor att skriva. Nu ska jag bara lyssna på regnet och inte låta dropparna offra sig förgäves utan ta dem som indikationer på att skrivandet måste få en central plats i vardagen.

Over and out.

Bokmässan börjar

Det är en märklig känsla när man som jag, bott någon natt extra här på Gothia inför mässan. Igår var det helt tomt på kvällen nere i foajen. Idag myllrade det. Jag har redan hunnit prata med ett halvdussin bekanta och vänner, och varit på en givande middag. Och då har vi inte ens börjat.

bokma%cc%88ssan-1-dagJag har ingen bok i år som ska släppas, och funderade faktiskt lite på om jag skulle åka eller inte. Men det är svårt att hitta en annan tid på året när i princip alla författare, förläggare, journalister och annat branschfolk samlas på en och samma plats. Det är en otrolig upplevelse och känsla att kunna ha alla på en och samma plats på en gång.

Klart jag skulle åka. Och jag har sex möten bokade fredag, två möten imorgon och två på lördag. Så det blir ändå en del mässa av det. Men samtidigt har jag gett mig den på att jag inte ska stressa på mässan, att jag ska ha tid att bara vara, hänga och att det måste vara okej att gå undan en sväng och skriva lite på rummet.

Det har jag tänkt göra. Och utan att skämmas också. Skrivandet måste få en lustfylld plats, även om jag har många uppdrag och mycket att göra så måste det kreativa fortsätta få vara roligt.

Så det är mitt mål med mässan. Träffa bra människor. Ha roligt. Låter det som en bra plan?

Kreativa processer och kontextbyten

 

Idag ska jag till Lunds universitet och föreläsa om min första bok. Det är ett stående uppdrag som återkommit ett par gånger nu. Samma sak i Jönköping, där jag också föreläser om samma ämne. Jag har till och med tagit fram ett workshopunderlag som jag använder mig av.

Samtidigt har mitt förlag blivit registrerat överallt, F-skatten har gått igenom och jag har två spännande uppdrag, båda med lansering nästa år, som jag arbetar på. Det kommer bli fantastiskt roligt och jag kommer få möjlighet att ligga nära produktionen i båda.

Men där är det stopp, liksom. Jag har ju inte bara ett uppdrag som konsult utan inom ramen de femtio procent jag jobbar (som i ärlighetens namn snarare är 65-70%) finns 6-8 olika processer som alla behöver sin uppmärksamhet. Samtidigt två projekt i förlaget, föreläsning och sen har jag utöver det ytterligare tre väldigt aktuella skrivprojekt.

Så hur får man tiden att räcka till när man samtidigt är småbarnspappa och inte längre är 25 och har den energi som ungdomens ljuva dagar för med sig? Ja, jag raljerar lite, men jag är absolut inte lika energisk idag som när jag var 25-30. Herregud, 45 nästa år…

Svaret är att fokusera på de viktiga prioriteringarna. Och skrivandet måste vara en av dem. Just nu har jag två kapitel kvar på min första roman, och sen ska den få vila.

Ett annat knep är att inte tvinga sig. Jag har med åren lärt mig att göra estimat på hur hög jobbeffektivitet jag har i ett givet läge. När effektiviteten börjar gå ner så du faktiskt bara får ut 40% nytta per inlagd timme, då är det dags att sluta och hellre göra annat så att du senare, eller en annan dag kan göra samma sak på mindre än halva tiden när du ligger på 95% effektivitet.

Men kanske det viktigaste av allt är att inte kontextbyta när du ska skriva. Jag tillhör dem som inte kan skriva i bara tio minuter. Jag måste ha minst en timme eller två oavbruten tid utan telefonsamtal, mail eller annat som stör, för att komma in i flödet. Andra jobbuppgifter kan jag jobba med en kvart stötvis om det behövs och det händer också ofta. Men just skrivandet behöver stillhet, lugn och ro. Allra bäst skriver jag när jag isolerar mig. En stuga, en tom lägenhet nånstans, gärna med inspirerande miljö. Då fungerar det riktigt bra.

Idag tar jag tåget till Lund. Då kan jag skriva på tåget och jobba med underlagen till kund. Och dricka lite kaffe samtidigt som jag sparar ett par timmars restid. Kanske. Om tågen håller tiden.

Bokmässan och Nya Tider

Det är ju lite inspirerande, det här som nu blir ett drama i tre akter. Jag tror inte någon missat det, men för säkerhets skull. Företaget AlternaMedia, som driver webbplatsen Nya Tider, bokade monter på mässan. Det gör ju många och jag är inte ens säker på att den som bokade in montern hade särskilt mycket koll på vem det var som bokade. Det är rätt lätt att boka en liten monter. Det är de stora som är lite svårare.

Nya Tider beskriver sig själv som opolitisk, och har som bevis med en artikel där man intervjuat tre läsare, som händelsevis alla också varit skribenter. De säger att det inte förekommit några rasistiska artiklar där, än mindre några nazistiska. I korthet är tidningen som vilken annan opolitisk tidning som helst, förutom att den säger sig vara den enda som kritiskt granskar etablissemanget (vad det nu är).

Såhär skriver chefredaktören själv i en blänkare: ”Nya Tider är den enda papperstidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version”

Jag har bara tagit ett par universitetspoäng journalistik, men vill minnas att saklighet ingår i de pressetiska reglerna, och att ”bemöter systempressens lögner” inte känns särskilt sakligt. Plakatpolitiskt uttalande, om inte annat.

2015-09-26 11.31.14 kopia

Nå, tidningen Nya Tider vill vara på mässan och bokar ett bås. Allt gott och väl. När detta kommer ut, blir det liv i luckan. Mässan försvarar först sitt val genom att säga att det varit ett medvetet val. ”Vad de gör i sin monter, det pratar vi inte med utställarna om. Då urvattnar man begreppet yttrandefrihet”, säger Bokmässans VD Maria Källsson till SVB.

Min privata gissning är att detta är en efterkonstruktion och att bokningen gjorts utan någon särskild värdering – en affärstransaktion utan reflektion eller större koll av vem som bokade. Det var ett litet bås, ett no-name förlagsnamn som hette AlternaMedia. Tack för pengarna, välkomna. Så tror jag personligen det gått till, men självklart måste man ta en position när frågan kommer.

Efter att flera deltagare hotat med bojkottbackar mässan och säger tvärnej, utan att pudla från sitt tidigare uttalande. Man gjorde rätt som hade högt i tak, men kan inte låta AlternaMedia ställa ut, eftersom man inte delar ”mässans värdegrund”.

Ny storm, åt andra hållet. Brunsvansen ylar om yttrandefrihet utan att veta att privata aktörer inte måste upplåta utrymme åt alla som vill, utan kan välja vem som får vara i deras vardagsrum och tycka till. Andra protesterar mer ideologiskt, att det är orimligt med tema yttrandefrihet och att ha så lågt i tak. En tredje grupp är mer kritisk till själva svängandet i åsikten.

Här hade det kunnat ta slut. Offerkoftan kunde dragits tätare om kroppen och fritt spelrum för snack om ‘åsiktskorridorer’ och PK kunde gått ett par nyhetscykler. Men icke.

Istället svänger Bokmässan en tredje gång! Nu ska Nya Tider få ställa ut. Man har konsulterat sina jurister och konstaterat att man inte kan stoppa dem, för man har skickat orderbekräftelse. Eller i klartext – man har insett att Nya Tider kan kräva rejäla skadestånd för avtalsbrott eftersom alla papper om utställningen redan är godkända. Jag antar att man nu säger till alla som tänkte bojkotta att ”vi kan inte, rent juridiskt”.

Om hela detta kan jag dra två slutsatser.

  1. Min teori om att vi befinner oss i postdemokratisk process på väg mot en period av auktoritarianism igen (som på 30-talet när fascismen växte), får ytterligare vatten på sin kvarn.
  2. Bokmässans chef behöver mediatränas.

För övrigt ser jag fram mot en spännande bokmässa. Jag förutspår att polisen kommer tvingas ingripa på bokmässan i år, i samband med detta. Vi kan se efteråt om jag hade rätt eller inte.