Spel hotar inte lärande

[Tillsammans med Erik Einarsson: inskickat 25 februari till Nyheter24, publicerad.]

Tomas Tobé (M) vill skapa en ny skolpolitik. Han tar avstamp i elevers tv-spelande och det han menar är negativt inflytande på resultaten i skolan. Han har vänt på begreppen. Bättre resultat handlar inte om mindre tv-spelande hos elever. Snarare borde Tobé ta ansvar för att fler skolor får rätt möjligheter att skapa spännande och dynamiska lärmiljöer och kanske våga inspireras av datorspelsdynamik. 

Vi vänder oss kraftigt emot Tobés problembeskrivning när han vill ”förändra attityden kring [tv-spelande]” i samråd med föräldrarna. Idag spenderar mer än hälften av Sveriges befolkning regelbundet tid på nätet från 2,3 års ålder. Att tro att en elev på högstadiet, med tio års spelande och upplevelsedriven inlärning via Internet i allt från engelskkunskaper till gruppdynamik och samarbetsträning helt plötsligt ska sluta och ta till sig ett icke-stimulerande ensidigt informationsflöde är ungefär som att återinföra 14-tums svartvita tv-apparater i alla svenska hem och tro att det skulle skapa fler tv-tittare för att upplevelsen var mer genuin.

Det innebär inte att man bara kan spela spel för att lära sig. Men att tro att TV-spelandet är roten till dåliga betyg påminner om när hårdrocken kom, och innan den Beatles. Argumenten höll inte då, och de håller inte nu. En elevs lärande styrs i första hand av relationen till läraren och dennes förmåga att engagera, aktivera och skapa en god lärandemiljö för eleven. Då kommer inte läxorna krocka med datorspelandet på samma sätt. 

Ja, Sverige står inför en stor utmaning i skolan. Tillgången på fri information överallt utmanar lärarrollen. Men Alliansen har monterat ner den svenska skolan och förringat inte bara lärarrollen utan försämrat förutsättningarna för skolan i stort. Kuratorer, skoladministratörer, vaktmästare och andra yrkesgrupper blir allt sällsyntare. Läraren får istället för sin specialistroll som pedagog allt oftare se sig som administratör, snarare än den som undervisar. Läraryrket har fått sämre status och allt färre timmar spenderas i direktkontakt med elever. Samtidigt finns färre vuxna i elevernas skolmiljö med tuffare klimat som följd.

Där har du problemet Tomas Tobé. Sverige behöver en skolpolitik som inte använder skolan som ett slagträ i röstfisket. Piratpartiet ser framför sig en skola som utgår från elevernas behov att bli fullt rustade framtidsmedborgare med respekt för den teknologiska förändring vi är mitt uppe i. Låt lärarkåren sköta sitt jobb, det jobb de är experter på. Se till att ekosystemet runt dem fungerar. Vårt ansvar som politiker är att se till att skolan har rätt förutsättningar, rätt kompetenser och inte minst, rätt resurser. 

Piratpartiets breddningsprogram är som störst på skolans område och är det en utmaning du vill ha, så har du en här: Du har utmanat Vänsterpartiet på skoldebatt runtom i landet. Nu utmanar vi Moderaterna. Vågar ni ställa upp på skoldebatt mot Piratpartiet? 

[edit: Tobé har sedan artikeln skrevs gjort en pudel i frågan]

Elever har rätt till trygghet utan kameror

[insänd till HD den 23 februari 2014, ej publicerad]

I helgens HD kunde man läsa om Tågaborgsskolan där nya säkerhetsrum ska installeras för att hindra nattliga stölder av elevdatorer. Dessutom installerar skolan kameror inomhus som ska övervaka eleverna under skoltid. De är inte ensamma; flera skolor i Helsingborgsområdet har kameraövervakning inomhus. Vi i Piratpartiet är som väntat emot inomhuskameror som ska filma eleverna på skoltid.

Rektorerna Chris Hansen-Sonestam på Tågaborgsskolan och Åsa Karlsson på Dalhemsskolan är eniga – de tycker egentligen inte om att behöva kameraövervaka eleverna. All heder åt rektorerna. Det ska inte vara lättvindigt när kameror ska övervaka minderåriga.

Brottsförebyggande Rådet konstaterar också att inomhuskameror inte avskräcker inbrotten, som i regel begås av erfarna kriminella. Då är skyddsrummen effektivare. Så varför är det viktigt att övervaka eleverna med kameror? Och hur länge sparas filmerna? Av vem? Har alla föräldrar fått information om att barnen övervakas? Och hur gör man med elever som har skyddad identitet? Det finns alltid många frågor när det gäller kameraövervakning.

Det finns en enkel och betydligt hederligare metod som jag är säker inte skulle ge rektorerna en dålig känsla i magen. Med bättre säkerhet och kraft att förebygga skadegörelse helt, inte bara ge möjligheter att hitta skyldiga. Metoden är enkel. Budget, kallas den. Om skolorna hade haft resurser nog att ha tillräckligt med personal hade problemen varit färre. Och inga kameror hade behövts.

Kontakten mellan lärare och elev är den viktigaste faktorn för en bra undervisning. Och vuxna förebilder i skolan skapar trygghet. Och tryggheten är rektors ansvar. Då blir kameraövervakning av eleverna inte bara ett integritetsbrott mot eleverna, utan ett fattigmanssubstitut för att skapa trygghet.

Helsingborg har en kraftfull och bra ambition för både skola och teknik. Gott så. Men tekniken får inte bli ett incitament att skära i budgeten så att rektorerna måste ta till kameraövervakning de egentligen inte vill ha för att skapa trygghet för eleverna. Ansvaret vilar på politikerna som ska se till att skolorna har rätt resurser. Men det är rektorerna och i förlängningen lärarna som ska leva med budgeten och förväntas leverera oavsett hur budgeten ser ut.

Så när politikerna tar den fega vägen ut lämnar man problemet i knäet på skolorna och på rektorer som tvingas använda kameror som man egentligen inte är särskilt positiv till. Det är politisk feghet. Eller okunskap.

Vi i Piratpartiet tror på en skola i världsklass för Helsingborg. Men vi vill se en skola med större resurser, där tekniken är ett stöd i undervisningen, inte i övervakningen av eleverna.

Studenter offras i valet

[insänd till HD den 21 februari 2014, ej publicerad]
För att kunna satsa på viktiga väljargrupper kommer andra i kläm. Anders Borg tar ut valfläsket över studenterna när han meddelar att man vill sänka bidragsdelen i studiemedlet med 300 kronor i månaden.  Samtidigt höjs lånedelen med 1300 och fribeloppen för arbete höjs. Det gör att studenter kan jobba och tjäna mer. Och att Borg skrapar ihop närmre en miljard extra om året.

Det är naturligtvis bra att studenter kan jobba mer; staten ska inte sätta stora hinder för vad studenten kan tjäna. Men 14 300 i månaden kräver ungefär 120 timmars arbete i butik varje månad, eller 90 timmar per månad om studenten jobbar heltid två månader på sommaren. Utöver heltidsstudier. Det ska till en ambitiös student.

Regeringen bör inte heller se studenters möjlighet till jobb som en frisedel från sitt ansvar att skapa en god kompetensförsörjning för arbetsmarknaden. Och vilka jobb? Borg kanske borde lösa ungdomsarbetslösheten först innan han skickar ut studenter i arbetsmarknaden att lösa problemet på egen hand. Det är en enorm internationell fördel för svenska medborgare att vara välutbildad i en global marknad. Inte minst i omställningen till kunskapssamhälle där jobben blir mer kvalificerade. Men regeringen fortsätter jaga mandatperioder istället för långsiktighet.

Särskilt hårt slår förslaget mot grupper som har lång utbildning men relativt låg lön. Här hittar vi förskollärare, grundskollärare, bibliotekarier och sjuksköterskor. Det är en oacceptabel bestraffning av yrken som i andra sammanhang, när de ska rekryteras till de moderata valurnorna med jobbskatteavdrag, kallas för ”samhällsbärare”. Budskapet är enkelt: du får gärna vara samhällsbärare, du får bara inte bli det. Åtminstone inte utan att finansiera det på egen hand.

Piratpartiet anser att en god försörjning under studietiden är extremt viktig för att hålla Sverige konkurrenskraftigt på en internationell marknad, samtidigt som man möjliggör för studenterna att på sin fritid inte enbart arbeta, utan även verka kreativt. Den legendariska kreativiteten bland ungdomar och studenter är en starkt bidragande faktor till det så kallade ”svenska spelundret”, en bransch där vi är bland de bästa i världen.

Piratpartiet uppskattar åtgärder som stärker studenters ekonomi. Anders Borg hade kunnat nöja sig med att höja lånet lite mindre och lämna bidraget oförändrat. Men det är klart, då hade regeringen inte kammat hem en miljard på köpet.

Bidragsdelen är studentens lön. Man kan enkelt konstatera att en lönesänkning på 10,6% inte gått hem på en vanlig arbetsmarknad. Så stor skillnad gör 300 kronor i månaden för en student. Man kan argumentera att lånedelen också ingår i studentens ”lön”, men skillnaden mellan lån och bidrag är rekordstor efter förslaget.

Alla andra yrkesgrupper på marknaden som vill ha 74 % av lönen som lån kan räcka upp handen nu.