Decentralisering av kunskap är mognad, inte ett ras

Historieprofessorn Arne Jarrick skriver i sin artikel i DN Debatt (lördag 19/12) att ett expertsamhälle som vårt fritar de flesta från att äga kunskap och gör att samhällsprojektet inte blir gemensamt. Det är en märklig positionering av en professor i historia.

När Gutenberg tryckte upp böcker skakades dåtidens kunskapsmonopol också i sina grundvalar. Likaledes blev det problem när böcker kom till universiteten på 1800-talet. Henrik Brändén, blivande partisekreterare för Piratpartiet, skriver om det här i sin blogg (http://henrikb2.wordpress.com/2013/12/16/billiga-bocker-hot-eller-utmaning-for-universiteten-i-borjan-av-1800-talet/) och påvisar att rädslan att få kunskapsmonopolet utmanat kan ge starka reaktioner. I alla tider har decentralisering av kunskap mött motstånd med motiveringen att kunskap måste vara speciell och exklusiv.

Men jag tror att de flesta av oss uppskattar att Gutenberg började trycka böcker, så att fler kunde läsa och att vi fick en mångfald av idéer och diskurs. Jarrick skulle bli förvånad hur snabbt och effektivt ett kollektiv av undrande elever med rätt tekniktillgång kan skaffa fram djuplodande kunskap och insikt i ett ämne.

Förr var kunskap begränsad, svårförståelig och krävde stor expertis. Nu använder hälften av Sveriges befolkning internet innan de fyllt tre enligt undersökningen Svenskarna och Internet (http://www.internetstatistik.se/rapporter/svenskarna-och-internet-2013/).

Och jag kan lugna Jarrick med att dagens unga inte tänker överge samhällsprojektet. De kommer, i likhet med ungdomar i alla tider, förändra det och definiera om det, så att det bättre passar den värld de kallar sin. I en värld där (nästan) all kunskap är tillgänglig lutar tornet i Pisa och Pisaundersökningen allt mer. Många västländer tar sig an utmaningar som kreativitet, entreprenöriella lärformer, källkritisk analys, att lära sig lära och andra nyckelkompetenser som till exempel definierats av EU som viktiga för det livslånga lärandet (http://europa.eu/legislation_summaries/education_training_youth/lifelong_learning/c11090_en.htm). Detta fokus på kvalitativa snarare än kvantitativa lärmiljöer, gör att PISA-testet skevar allt mer för varje år.

Inom Piratpartiet välkomnar vi denna förändring. Och vi vill att lärarna som skuffats åt sidan åter ska få sin rätta status som viktiga samhällsbyggare istället för kunskapsadministratörer. Det är lärarna, bibliotekarierna och studie- och yrkesvägledarna som tillsammans guidar morgondagens elevers i deras samhällsbygge.

Utan deras viktiga insats riskerar vi det sönderfall Jarrick varnar för, eftersom ett öppet lärande kräver guidning, stöd, ledarskap och engagemang. För tillgång till teknik och information är inte samma sak som att informationen blir till kunskap. Här ser vi att elever från akademikerhem fortfarande får bättre betyg än elever från hem med mindre stöd i studierna. Att sätta information i en kunskapskontext är nödvändigt. Därför är lärarens roll viktigare än den någonsin varit tidigare.

Piratpartiet tror på ett samhälle där kunskapen är fri, där lärandet sker hela tiden och där skolan är en träningsarena för framtida innovation, idéutbyte och diskurs. Vi tror att lärande är en riktning, inte en lista av kunskap att bocka av. Och vi tror att varje elev har rätt att äga sitt eget lärande. Om vi ska börja titta på skolans framtid ska vi titta på dess innehåll och dess människor, inte dess strukturer, processer och provresultat.