Nu börjar det nya livet

Idag börjar mitt nya liv. Det känns lite märkligt. De kommande två veckorna är en tjuvstart på mitt liv som författare. Förra året sålde vi huset och flyttade till en liten ort i Småland, och i höst går jag ner i arbetstid för att kunna få tid att skriva mer.

Jag hade från början ambitionen att det skulle gå att göra förändringen nästan samtidigt som jag flyttade till Småland, men riktigt så enkelt var det inte. Det har tagit ett halvår, och kommer säkert ta ett till innan den nya modellen sätter sig. När jag nu de här två veckorna innan semestern jobbar primärt med mitt skrivande märker jag att jag saknar de rutiner som jag annars har i mitt vardagsarbete som konsult.

Det tog mig nästan 40 år att fundera ut och bli riktigt klok på mig själv och hitta en balans mellan det jag vill göra, det jag mäktar med och det jag borde göra. Vill. Kan. Borde. De tre bildar en slags livets venndiagram tror jag. Jag bara flyttar lite fokus från KAN till VILL.

Jag får många frågor om mitt nya livsval. Kanske undrar du också något – det är bara att ställa frågor i kommentarerna så svarar jag. Här är topp 5 av frågor jag får av vänner och bekanta:

1. Men hur klarar sig ekonomin?
Vi bytte till ett billigare boende och jag har arbetat ganska hårt som konsult i ett par år nu. Målet är att jag ska kunna jobba halvtid och ändå ha en dräglig, om än lite lägre lön än jag varit van vid, och sedan skriva på halvtid tills min kreativa karriär börjar ge inkomster.

2. Vad ska du skriva om, är du inte rädd att du inte kommer på något?
Uppenbarligen ställd av folk som inte känner mig. Jag kan komma på en  ny bokidé i minuten och efter en timme ha 60 idéer där 50 är usla eller mediokra, men där de sista 10 skulle kunna bli bra böcker. Idésprutan är det inget fel på. Mitt problem är det motsatta.

3. Hur ska du hålla fokus på ditt skrivande och se till att det inte äts upp av allt annat?
Det här är faktiskt den svåraste frågan. Jag har gjort ett schema som jag ska försöka hålla mig till för att både skriva lite nästan varje dag och samtidigt ha några dagar där jag skriver mycket. Resten får handla om disciplin.

4. Vad har du för böcker på gång?
Ganska många faktiskt. Översättning av min befintliga bok Kraschen, en skönlitterär thriller, en fantasybok, ett hemligt projekt, en facklitterär antologi – listan kan göras längre. Jag tillhör de som skriver på olika projekt samtidigt.

5. Kan man leva på att vara författare?
Inte jag och inte än. Det är en mycket liten skara förunnat. Ändå har jag via olika skrivargrupper kommit i kontakt med ett antal personer som kommit väldigt långt i sitt skrivande och fått avtal för flera länder med sina böcker. Jag hoppas att jag också ska kunna vara bland dem om några år. Det handlar om tid att skriva och att bli bättre på det som egentligen är ett hantverk.

 

Nystart för bloggen

Nu har jag installerat om hela min blogg och även om det har fört med sig en del gamla inlägg är det lite av en nystart. Förhoppningsvis kommer jag kunna blanda både gammalt och nytt, högt och lågt. Jag har tidigare försökt ha olika bloggar för olika saker, men det har alltid stupat på tiden det tar att uppdatera.

Istället blandar jag här, mellan personliga reflektioner, politiska åsikter, litterära funderingar runt mitt skrivande och allt annat jag kan tänka på.

Bilden i sidhuvudet är ett foto från trädgården och påminner mig om sommaren, en perfekt tid att vara kreativ på. Min plan är att äntligen få tid för att skriva, vilket ju var målet när vi flyttade till Småland förra året. Ett sätt att sänka livstempot. Det ser jag fram emot. Mer tid att reflektera, tänka, läsa, skriva och vara kreativ. Känner jag mig rätt innebär det inte mindre att göra – bara helt andra saker i fokus.

Inför primärvalet i South Carolina – republikanerna

Jag lyssnade på stora delar av debatten från South Carolina. Shit, vad det hettar till. Trump krigar på, men landade nog inte riktigt där han ville denna gången. Rubio försökte göra upphämtning och hade en del poänger men jag tror det blir uphill battle om han ska återhämta sig från debaklet i New Hampshire.
 
Cruz framstår som ett stort alternativ och Bush växer, som jag förutspått. Jag har ju i min senaste analys trott att Cruz aldrig kan vinna över Trump och att han kommer falla ifrån varefter striden kommer stå mellan Bush (etablissemanget) och Trump (populism). Det ser onekligen ut i alla polls som om Trump har en så stor ledning att det blir svårt att ta in den. Viktiga siffror att hålla rätt på dock:
 
Totalt antal delegater som ska välja kandidaten för RNC: 2472.
Antal delegater allokerade i Iowa (30), New Hampshire (23) och i kommande South Carolina (50)
 
Notera alltså att valet den 20e februari är viktigt och ett litmustest. Det är en stat som har många militära installationer och viktiga baser, och som traditionellt Bush-klanen varit stark i. Det är här Jeb Bush måste vinna, och det är här jag tror Trump kan få sig en liten känga om han inte är försiktig. Kanske räcker hans krigiska deklarationer för att få honom vald – kanske inte. Jag tror dock att både Rubio och Cruz får lite svårare här i denna delstaten med sina relativa juniora ställning.
 
I debatten inatt var det i vart fall Cruz, Trump och Bush som dominerade helt klart. Carson lär packa ihop efter det här, kanske Kasich håller sig genom Super tuesday. Om någon ska klara av att slå Trump, måste bortfallande kandidater framöver aktivt ge sin endorsement till andra kandidater i fältet (så att vunna delegater kan rösta på den personen). Jag tror Rubio kommer stötta Bush den dagen han packar ihop och så får vi se Rubio igen om 4 eller 8 år. (Rubio och Cruz har inte direkt varit såta vänner).
 
Senaste pollingen i SC:
  • Trump: 35%
  • Cruz 16%
  • Rubio 14%
  • Bush och Kasich 11%
  • Carson 4%
 
Antal säkrade delegater (1237 behövs för att vinna):
  • Trump: 17
  • Cruz: 11
  • Rubio: 10
  • Kasich: 5
  • Bush: 4
  • Carson: 3
 
I SC står 50 delegatröster på plats. 3 är unpledged och avslöjar inte vem de vill se förrän på den faktiska nomineringsdagen. 26 delegater delas ut proportionerligt – MEN ”26 at-large delegates are to be allocated to the presidential contender receiving the greatest number of votes in the primary statewide. [Rule 11(b)(5)]”. Det innebär att det är 21 delegater på spel baserat på antalet röster i de olika distrikten. Vinnaren i delstaten får alltså dessutom 26 extra delegatröster om jag förstått regelverket rätt i SC. Det innebär att om pollingen står sig kommer Trump ta hem 32-34 delegater till, medan Cruz bara får 3.
 
Jag gissar att Carson lämnar in efter SC och att Kasich åker hem efter Super Tuesday 1 mars (då skulle jag vilja bänka mig framför nbc eller cbs :).
 
Bush är starkast i Florida och Texas – men båda två är hemstater för Rubio respektive Cruz. Striden mellan dessa tre kommer vara det som kan avgöra till Trumps fördel. Hade jag varit Bush och Rubio hade jag dealat att vem som än åker ut först, så ska man endorsa den andra.
 
Demokraterna då? 36-32 i delegater till Sanders, men Hillary bör vinna SC. Hon är en kompetent utrikespolitiker och Sanders är svag i södern och har inte lyckats locka African-Americans alls. Med 43 röster på spel för demokraterna kommer detta kunna vara en spik i kistan.

Att ge ut en bok

Jag ska ge ut en bok. Inte min egen, även om det säkert också kommer ske förr eller senare – det är ju trots allt vanligt bland aspirerande författare att skriva böcker och trycka upp dem på egen bekostnad om de inte faller något etablerat förlag på läppen.

Fast nu är det just det jag gjort, startat förlagsverksamhet. I blygsam och liten skala och bara för en enda bok, men det här är ett projekt där jag enbart varit förläggare och inte skrivit en rad själv. Nåja, förutom förordet till boken, som sig bör när man ger ute en antologi.

Jag blev oerhört imponerad av produktionen som Anders på Whip Media gjorde när han gav ut novellsamlingen Steampunksagor, som innehåller min skönlitterära debut, novellen Céleste. Finns även som ljudbok för övrigt. Jag kontaktade därför Anders och föreslog att vi skulle göra nästa antologiprojekt ihop och han accepterade glatt.

Och till julhandeln kommer På denna grund, en tjock, spännande novellsamling med 22 skräckberättelser, nästan en hel julkalender med ondska och ond, bråd död. Vi fick enorm respons på vår novelltävling med betydligt fler bidrag än vi räknat med. Vi anlitade en jury med både bokhandlare, förläggare och redaktörer och har under hela produktionen omgett oss med ett professionellt team, inklusive Marthina på Ophelia Publishing som sköter marknadsföringen.

Anders sköter det praktiska kring boktrycket, produktionen, och jag har skött så att säga det litterära innehållet, förläggandet. Det har varit ett smidigt samarbete med en ständigt positiv ton och nu ser vi framåt mot en lansering av På denna grund. Novellantologier är knepiga, de blir nämligen sällan storsäljare. Ändå tror vi att skräck är en genre som lämpar sig väl för novellsamling, och vi ser också att hösten varit fylld med spännande skräckreleaser som Ajvide Lindkvists Rörelsen och Jens Daniel Burmans debutroman Huset.

Det ska bli otroligt roligt att kunna summera skrivandet efter två år i ”branschen” med två fackromaner, en skönlitterär debut och ett förlag med en utgiven bok. Ett bra första kapitel i författarkarriären, helt enkelt.

Att flytta för att skriva

De flesta av mina vänner vet att jag börjat skriva. Alla kanske inte har förstått att det inte bara handlar om en hobby, utan ett livsval. Jag lämnar på många sätt min renodlade IT-karriär bakom mig vad gäller webbprojekt och appar, som sedan 1999 varit en del av min identitet. Nu siktar jag på att ersätta den med en andra karriär i livet, en karriär som ska bygga på kreativitet. Det är svårt, nästan omöjligt, att leva på ett författarskap. Pengarna man tjänar per såld bok är minimala och kan möjligen ge en vinst om man säljer bra och blundar för de många hundratals timmar som det tar att skriva och redigera.

Men det spelar ingen roll. Jag har gjort min karriär, varit på de där lyxresorna i karriären till Rio och Dubai. Jag har stått på scen och lanserat produkter inför tusentals åskådare och jag har startat och drivit bolag både mer eller mindre framgångsrikt. Nu fokuserar jag på en enklare konsultverksamhet som ger bröd och smör på bordet, och kryddar med att skapa berättelser och historier. Jag kommer blanda facklitteratur (som kan vävas in i mitt konsultarbete) med skönlitteratur (som är för mitt eget hjärtas skull) och försöka hitta min egen röst i skrivandet.

När jag väl hade fattat det beslutet, blev konsekvenserna många. Med vetskapen om att författare inte är ett högavlönat yrke, vill jag verkligen bo kvar i det fantastiska huset i Helsingborg? Kan jag? Hur mycket måste jag jobba om fem år, tio år, för att fortsätta upprätthålla sekelskiftesvillan? Det var inte ett enkelt beslut, men ett naturligt. Och jag har aldrig varit rädd för svåra beslut, bara målet står klart.

Så därför flyttar vi hit, till huset på bilden, som ligger i en liten ort mellan två små kommuner i norra Småland. Där bor en av mina absolut bästa vänner, och där kan jag skriva. Jag kan redan från nästa år avsätta mer av min tid till skrivande. Frun får närmre till sin familj, och vår son får växa upp i en grönare miljö. Det var ett stort val och ett val som krävde att vi lämnade lite. Men samtidigt var det ett lätt val, när målet att få en kreativ karriär stod klart.

Så snart, om bara några veckor, blir jag inflyttad smålänning.

Den första riktiga bokmässan

Böcker Flintberg köpte på bokmässan

Bokmässan är alltid så mycket mer än böcker. Det handlar om releaser, om möten och framförallt om en massa magiska människor i form av läsare, författare, förläggare och annat finfolk, som delar kärleken till det skrivna ordet. Någonstans i allt det där for hela bokmässan förbi – och tänka sig att jag innan funderat lite på hur man egentligen skulle fylla alla dagarna. Men när jag nu blickar tillbaka blev det en rätt rolig bokmässa – se här:

Torsdagen var fylld med möten och föreläsningar – allra roligast var kanske att få sitta på poddscenen och starta Konkurspodden, som efter redigering kommer läggas upp här på bloggen också. En poddcast om småföretagarens vardagsutmaningar. Jag lyckades dessutom få chansen att bistå en vän som stod i begrepp att genomföra en stor affär i branschen och så hann jag med att sent på kvällen ta på förläggarhatten och utannonsera de vinnande bidragen i novelltävlingen för förlaget jag och en vän startat, Popup Publishing. En fullspäckad dag helt enkelt, så när jag stöp ner i den bekväma hotellsängen var jag helt slut.

Fredagen inleddes med föreläsning för SKLs räkning på Världskulturmuseet. Man hade laddat för många gäster men förmodligen var det lite för tidigt och lite för långt från själva mässområdet. Nåja, det blev ett glas bubbel i alla fall och väldigt trevliga möten. Resten av dagen passade jag på att träffa folk, inklusive den kloka och intressanta Mattias Bjärnemalm, som arbetar i Bryssel med internetpolicy. Jag shoppade också böckerna på bilden. På kvällen var det skönlitterär premiär för mig. Visserligen ”bara” med en novell, ”Céleste”, men ändå. I samlingen Steampunksagor återfinns den med femton andra författare och på fredagkvällen samlades i stort sett de flesta av oss på Steampunk Bar i Göteborg, en alldeles fantastisk upplevelse. Tematiken låg tung över mässingshandtag, provrörsdrinkar och uppklädd personal, och det blev en riktigt lyckad kväll. Och jag var smart nog att inte gå vidare efteråt utan gick direkt till hotellrummet för sömn.

Lördagen – en härlig dag där jag kunde ta sovmorgon, strosa lite fritt på mässan, heja lite på fler människor och ha spännande samtal, bland annat med en av grundarna till Bokfabriken, och med en småländsk förläggare. Kvällen bjöd på Hoi Förlags förlagsmiddag som avhölls i pampiga Valands festvåning. Episkt arrangerat av ”min” förläggare Alexandra Nedstam.

Jag återvände för e-sport och lite relax på rummet innan jag på söndagen rullade hemåt, fylld av intryck och lite traumatiserad, som man ju blir när man levt i en bubbla i några dagar. Jag hade precis hunnit hem när nyheten jag väntat på kom – Alexandra kunde i livesändning på poddcastscenen tillkännage att hon köpt Vertigo Förlag. Stort!

Konkurspodden blir nystarten

Ni som följt min vanliga blogg har noterat att den senaste posten var i april efter ett dödsfall i familjen som satte tonen för hela sommaren. Men nu är det dags för bokmässa och ett nytt författarår. Då passar jag på att lansera min första podcast – Konkurspodden.

Podden handlar om småföretagarens vardag. Jag delar med mig av tips och tricks från min tid som företagare och bjuder in spännande gäster för att prata om olika ämnen. Temat varierar men kommer kretsa kring utmaningar och svårigheter som vardagsentreprenörer kan råka ut för – allt det där som vi har så svårt att prata om ibland. Det pinsamma, det jobbiga och det som gör att företagandet ibland kan kännas väldigt ensamt.

Du kan hitta poddcasten på de vanligaste publiceringskanalerna, men hittar också direkta länkar till rss-feeds här till höger. Varmt välkommen!

Sorg och begravning

Idag begraver vi min styvfar. Under tjugosex år var han och min mamma gifta.  De träffades kort efter hon och min egen pappa separerat.  Jag var redan femton-sexton när det hände och hade bra kontakt med min egen pappa så den nya mannen i mammas liv blev aldrig min ‘pappa’.

Men även jag kunde se att han var bra för mamma.  Lugn och trygg.  Under de tidiga åren tillsammans reste de ofta.  I köket sitter ännu en inramad meny från en restaurang i Rom som de besökt.

Han var spännande också. Berest och hade jobbat i Saudi. De skaffade hus, gifte sig och blev en självklarhet i mitt liv.

En händig hantverkare med fötterna på jorden. Alltid nära till ett leende och ständigt redo att ställa upp för den som behövde hjälp. En lugn  och trygg kraft.

Även om glöden fallet lite över åren mellan honom och mamma, särskilt sedan de sålt huset, var jag glad att jag aldrig behövde oroa mig för henne, så länge hon hade honom.

Men ingen av oss anade att han förmodligen i många år kämpat mot återkommande depressiva perioder. Intermittenta attacker där mörkret jagade honom. Han, likt många män i sin generation,  pratade aldrig om känslor.  Faktum är att han sällan pratade om sig själv alls. Kanske var det en självutplånande gest, kan man tänka, såhär i efterhand.

Varför får vi aldrig veta, men kvällen den sjunde maj förberedde han noga sin död och gick mörkret till mötes med bilen fulltankad, disken diskad och vattnet avstängt i sommarstugan. Klotgrillen släpades in i det lilla, lilla sovrummet och röken kvävde honom till döds.

Han är borta nu. Den trygga klippan var full av sprickor och ingen av oss såg det. Idag tar vi vårt farväl. Och världen har förlorat en man som var oerhört älskad men själv bara såg mörker och ensamhet.

Jag kommer nog i text framöver bearbeta det här på många sätt. Självmord sökte sig in i min novell utan att jag planerade det.  Jag tror att karaktärer med dolt mörker kommer dyka upp, och annat. Vi hanterar döden olika. Idag ska jag böra både min egen och förhoppningsvis min käraste mammas.

Att jobba med upphandlingar

Det har kanske undgått några av er att min andra bok släpptes i början av april. Upphandla rätt och lätt är en nybörjarbok för den som kommer i kontakt med offentlig upphandling och är beställare. Den är ovanlig på så sätt, för det enda lättlästa som finns är riktat mot leverantörer och hur de lättare vinner upphandlingar.

Min bok, utgiven på Komlitt förlag, tittar på den andra sidan och alla de regler som man har att förhålla sig till. Jag försöker på ett realistiskt sätt ge handfasta råd som inte drunknar i lagtext. Det finns gott om sådan litteratur om man verkligen vill fördjupa sig i rättsfall, praxis och undantag i den komplexa lagstiftningen. Jag har istället fokuserat på de vanligaste fallen, de vanligaste fällorna och konkreta råd kopplat till hur en offentlig organisation fungerar.

Jag har haft förmånen att få jobba med kommunal verksamhet i snart ett årtionde. Jag har också varit leverantör från tid till annan och har därför sett båda sidor av myntet. Min styrka i mitt ”vanliga” jobb som konsult, är att sätta mig in i organisationens egna förutsättningar och ta ett perspektiv inifrån. Precis så är Upphandla rätt och lätt skriven.

Upphandling är inte farligt. Det är krångligt och lite bökigt, men det finns tydliga regler att följa. Gör du det, så behöver du inte oroa dig om det skramlas lite i kulisserna från besvikna företag som inte vunnit. Om du vet vad du vill ha och kan formulera det enligt regelverket, kan du få en riktigt framgångsrik upphandling.

Jag hoppas att boken primärt ska läsas av de som inte jobbar med upphandling som yrke, utan snarare av projektledare, administratörer och andra tjänstemän som kommer i kontakt med upphandling som en nödvändig del av jobbet. Jag hoppas min bok ska vara lätt nog att svälja enkelt – men innehållsrik nog att vara ett handfast stöd.

Upphandling är spännande, det är ett pussel av regler och krav, och att försöka förutsäga hur andra tolkar det man skrivit. Spännande, givande och klurigt ibland. Kommentera gärna på min författarsida om ni har egna erfarenheter av upphandlingar

Författaranda i Gamla Stan

Det är en tidig morgon. Jag hör någon med en lastbil. Metallvagnar över kullersten. Tidiga leveranser eller sophämtning av något slag. Jag tittar ut och har gränden några meter åt varje håll, ett mikroskopiskt torg nedanför. Jag är på ett litet hotell, undangömt i Gamla Stan för mitt vanliga arbetes skull.

Ändå kan jag inte låta bli att tänka på att det här är en fantastisk miljö att skriva i. Jag skulle kunna sitta här, till och med på rummet, och bara snegla ner i gränderna och skriva stora verk. Så drömmer alla vi som när författardrömmen förstås. Men det är något med den gamla miljön som är lockande. Fiken, restaurangerna och mötesplatserna avlöser varandra här och kryddas bara med några doser av turistfällor i svenskt format. Allt är nära från Gamla Stan.

Just nu filar jag faktiskt på det som kan komma att bli min första skönlitterära produktion, en lätt steampunkinspirerad novell. Vi får se om den håller måttet när juryn ska bedöma om några veckor. Det är i vart fall spännande och känns roligt efter att ha skrivit två fackböcker som ”Kraschen” och ”Upphandla rätt och lätt”. Sommaren blir skönlitterär, det är helt klart.

Och snart, alldeles snart, kan jag presentera den där nyheten jag gått och burit på ett tag, för nu är det klart och väntar bara på ett startskott. Det är mycket kvar som ska ske i maj.

(Bilden är CC-BY-SA Jürgen Hofstadt)